Imorgon åker Jimmy till Norge för att laga en maskin. Tur nog kommer han tillbaka igen på torsdag. Även om jag inte orkar umgås med folk orkar jag samtidigt inte vara själv. Förhoppningsvis hittar Jimmy något fint piercingsmycke på taxfreen. För idag försvann min sista kula, igen. Jag känner mig naken utan min navelpiercing. Inget att pilla på, inget att dra i då ångesten blir för påtaglig.

Min piercing som jag vägrade ge upp på. Den som var sjukligt infekterad. I fem år har den vart en del av mig. Och jag har inte tid eller ork att springa i stan för att leta efter ett nytt smycke eller till någon studio för att köpa kulor. Jag ska jobba och försöka bli frisk.

Det är så vackert. Det är så här musik ska vara. Jag missade Slash i år eftersom Getaway Rock Festival var samtidigt som Rockweekend. Sebastian Bach lockade mig mer och jag ångrar mig inte. Hoppas bara att han kommer tillbaka snart så jag hinner se Slash innan det är försent. För på ett sätt känns det som att gamla godingarna kommer turnera mindre och mindre och biljettpriserna kommer bara bli dyrare och dyrare. Därför älskar jag festivaler. Sjukt många artiser till ett jävligt bra pris.

Det värsta jag kan göra är att somna mellan tvätten. Och då jag vaknade upp kunde jag inte prata och febern gjorde sig påmind. Tvätten glömde jag inte bort som tur var. Jag har mycket att förbereda inför flytten nästa vecka. Textilier ska tvättas rena och plockas fram då katterna är borta. Soffan ska jag försöka rengöra på något sett.

Mina resterande planer för idag är att baka havrebollar toppad i choklad.

Playtv har blivit min drog. Jag varvar tvätten med att titta på Ung & Bortskämd. Jag älskar det programet. Den här veckan tesatde de på mitt yrke. Jag satt och små skrattade då de försökte, morgontrött och förvirrade. Jag älskart.

Det här var nog sista gången jag inte tog mammas råd. Hade öroninflamation innan jag åkte till Kroatien i september och efter flera dagars dykning sprack mitt öra då vi var på en utflykt i Dubronvik. Mamma sa hela tiden att jag borde gå till läkaren för att kolla upp det. Men med min läkarskräck gick jag aldrig till någon. Så i några månader efter resan så fick jag ont i örat varje gång jag gäspade eller utsatte örat för spänning. Nu har det gått bra, tills idag då jag snöt mig och det small till igen.


 

Just nu ligger jag och tittar igenom liveklipp på youtube från vår kväll på hovet. Den underabra taste of chaos kvällen. Hur mycket jag behövde den då. Att få spendera den med min syster och med min Jimmy. Hur jag lyckas förtränga undan allt annat och leva för nuat då jag springer på konserter. Papa Roach gjorde en av de bästa spelningarna i år. Det var nog ingen som stod still på golvet. Jag fick skrika ut all min ilska och frustation och dansa fuldansen i ren glädje.

Under Taste of Chaos fick publiken se ett mästerverk som satt på Josh Todds rygg. Jag är äckligt inspirerad att rita vidare på min backpiece. Har nu funderat på att göra en i snart två år. Bygga vidare på älvan som sitter på min vänstra skuldra. Kamp mellan ont och gott. Det ska vara blixtrar och dunder. Godheten ska såklart vinna. Fast sen begränsar jag mig då jag gör något så stort. Som min musiker på högra skuldran skulle då inte kunna existera.

Det går att fly från det mesta, men inte sina drömmar.Inatt blev jag sparkad, insläng i väggen och misshandlad. Allt för att jag satte dit deras vän i rättegången, eller för att de bara provocerade som de brukar göra i det verkliga livet. Solen lyser ute, men det skiter jag i. Idag mår jag piss. Jag vågar mig inte ut. Människorna i drömmen bor här.

Efter snart sådär 7 - 8 år har jag haft brutala mensvärkar som får mig sängliggandes och spyande i flera timmar om jag inte tar medicin. Känns som att något sliter ut alla mina inre organ och jag har antingen helt tom eller fylld med smärta. Efter 7 år har jag äntligen skaffat mig en vetekudde. Den är underbar och för tillfäller doftar den lavendel. Kostade bara 199kr. En stor sovande björn. Jag välkomnar nästan onsdag, jag välkomnar nästan smärtan. Notera att jag skriver nästan. Men jag ser fram emot att få testa den här.

Den här bilden ska jag titta på då jag faller, ibland behvös inte så mycket mer än ett minne från förra helgen som du alltid kommer hålla kärt. Jag har nu börjat leka med tanken att försöka mig ut ensamen. Det är inte lika läskigt med tanken. Men handlingen är lite skrämmande. Därför ska jag ha den här bilden i bakfickan. En fin påminnelse. Tre månader går fort.

Förövrigt så julpyntade vi idag. Mitt med hans blandat med nya ting. På onsdag eller torsdag ska fler saker inhandlas. En riktig adventstjärna, som inte är i papp. Idag är det första advent och jag har ätit nybakade lussebullar och trycki i mig julmust.

Idag är det första advent. Det ska julbakas och julpyntas. Först ska jag avsluta mitt jobbpass som är klart vid tre.  Sen blir det hem och göra vårt hem juligt. Jag kan knappt bärga mig. Visst var vår förra adventsljusstake fin? Rom, Whiskey och Vodka.

Tack Carro för att du är så duktig på att lägga upp bilder.

Det är så lätt att världens förändras då en livlig fantasi är lättillgänglig och hjärnan har syrebrist. Efter jag kom hem från jobbet idag fick jag något som liknande en astma attack. Jag kippade efter luft i hallen och pepp som en liten rädd mus. Jag lyckades ta mig till sängen och lugnade ner mig. Låg och stirrade på min 5 myror är fler än 4 elefanter box. Jag fick se hur siffran 5 hade en show för mig, den dansade och snurrade runt.

Så blir der då man är sjuk och har ätit allt för mycket medicin.

Ibland älskar jag hur klantig jag är. Igår var det julfest, en alternativ julfest där gästerna skulle klä ut sig ondskefulla jultomtar, en two faced blåfen från pinochio, scrooge, lucia som har rymt från finkan och andra ondskefulla ting. Det mosades pepparkakshus, förra årets julgran och halshöggs skumtomtar. Bilder blev tagna men jag glömde kameran där. Bilder utlovas då jag får tag på kameran eller då folk lägger upp dom på fejjan.

Grymt var det, vänner som jag inte har sett på ett tag, vänner som jag inte kommer se på ett tag. Igår var en bra fredagskväll och snart ska jag in till stan för att köpa julpynt.

Igår var jag sjuk och idag har jag fullt upp, då får bloggen lida. Snart är Cissi här, då ska vi äta middag och föra innan det blir julfest. Julfest med en twist. Det kommer att bli spännnade. Vi ska även hinna med en ett parti Jepordy. Felsvar är lika med en shot jäger. Imorgon ska jag ha sovmorgon.

Biljetterna upp till mamma över jul är nu bokade och betalda. Långledig blir jag, hela sexdagar. Förövrigt sitter jag på jobbet och snorar som in i helvete. Och att min tumme är förmodligen infekterad. Sov tre timmar i natt för jag hade så ont i den. Hela min mun är fortfarande sårig.

Jag känner mig på topp helt enkelt.

Jag har alltid vart en sucker för Body Shop produkter. Just för att de är icke djurtestade, företaget stödjer bra saker och att de flesta produkterna luktar väldigt gott. Men body shop gillar att jävlas med mig. De tar alltid bort de produkterna jag använder. Först mina ansiktskrämer och nu mitt älskade schampoo som var perfekt för mitt hår. De har uppraderat den. Skit på er säger jag. Håret blir flott direkt och man måste löddra upp schampoot och balsamet i handen innan du sätter den i håret.

Så jag måste leta efter ett nytt schampoo och balsman. Men vart? Jag blir lätt allergisk mot vissa dofter och ingredienser. Jag vill ha schampoo som är skonsamt mot huden och djuren. Sen är priset inte så märkvärdigt. Lägger redan 100 kr per flaska på schampoo och balsam.

Jag har hittat lite inspiration till att pilla på bloggen. Har även lagt upp några av mins spotify listor här i den vänstra kanten. Jag är inte helt nöjd med mina listor ännu då det är mycket musik att gå igenom. Men varsågod. Ni har lite att lyssna igenom i alla fall.

Mitt huvuvd hals och mage är helt förstörd. Lägligt har jag blivit sjuk. Men jag har inte råd att vara sjuk. Nerbäddad i soffan och knaprar alvedon och clementiner. Dumt att jag jobbar ikväll, annars hade det nog blivit nårga klunkar whiskey.

Jag hade en vacker dröm i natt, att Thåström skulle ut på turné igen. Då jag vaknade upp visste jag att det inte var sant, han hade ju en turné redan i början på året. Och han är ju den som inte den som alltid är på turné. Men men. Vacker dröm var det i alla fall.

Speciellt då det blir vatten över hela golvet. Ännu ett smart drag av mig. Men vi har skjutit upp att frosta av frysen i flera månder nu. Passade på då vi bara hade bröd i frysen. Ibland blir jag bara så trött på mig själv.

Förra veckan beställde jag några varor från butiken shock. Det var första gången jag gjorde det och förmodligen den sista. Jag har fått betala varor som jag inte har fått, de skickade snällt ut ett mail om jag ville ha en annan vara för samma summa eller få resten skickat till mig. Och jag ville ha allt skickat då vissa saker är julklappar. Ändå var jag tvungen att betala för strumporna jag inte fick. Sen skickar de två fakturor till mig, en på mailet och en på post då jag hämtade ut paketet.

Det är inte riktigt hållbart, och inte det första bemötandet jag vill ha av en butik. Skickade ett argsint mail till dom. Spännande att se vad de svarar.

Tydligen har polisen bara fått tag på en av de fyra personerna, och det var han som gjorde alla handlingar som satt framför mig i rätten. Han som lurade mig, och tydligen knuffade och drog i mig. Han erkände allt. Han kommer åka dit. Han kommer få fängelse. Jag kan andas ut och äntligen lägga det här bakom mig.

Det enda som finns kvar är att kontakta afa och få ersättning för förlorat arbete. Kommer vara några tusen mindre nästa månad.

Just nu borde jag vara påväg till rättegången. Den börjar vid tre. Behöver all pepp som finns. Jag vet att det kommer gå bra eftersom jag inte har gjort något fel. Jag ska säga precis det jag kommer ihåg och det jag inte kommer ihåg kan jag inte göra något åt.

I'm not a pawn, I am the king

Jag är rätt så omotiverad. Rädd inför morgondagen. Det byggs på. Väger mellan att vilja sova och slippa vara vaken, eller vara vaken länge så morgondagen aldrig kommer. Morgondagen och rättegången kommer komma vilket som. Jag ska peppa och försöka hitta en inspiration. Om det går bra imorgon ska jag då lägga den här skiten bakom mig. Då finns det ingen idé att grubbla. På onsdag lovar jag en mer positivare uppdatering.

Jag haren förlärlek till hårda karameller. Polkagrisar en därför en favorit. Bästa mamma var i Småland över helgen och det var därför jag var hundvakt. Då de ska åka upp igen till Bollnäs åker de alltid förbi Gränna, och som tack för besväret blir det polkagrisar till mig. Direkt från Gränna. Har redan tryckt i mig Salta Hallon stången och är inne på Päron stången. Mumma.

Jag börjar bli en smula paranoid. Kan bero på att Jimmy har stressat upp mig med hans flygplanet-kommer-att-krascha-tankar. Förmodligen är det dålig täckning eller att han helt enkelt inte har haft tid. Men hans plan borde ha landat för över tre timmar sen. Och jag väntar fortfarande på ett svar.

Såklart att du jag skriver det här inlägget hör han av sig, tydligen skulle de byta flyg och därför tog de längre tid.

Det känns en smula absurt. Väckarklockan står på 03;45. Jag vill hinna pussa Jimmy hejdå innan han åker till Tyskland med jobbet. Bästa är att då han har gått får jag krypa ner på hans sida under hans täcke. Mitt hjärta blir tungt av att veta att han inte kommer vara hemma under rättegången. Att hans trygghet kommer vara i ett annat land. Men tur de att Jimmy kommer komma hem på tisdagnatt.

Jag har kommit till en bra insikt då det kommer till rättegången på tisdag. Jag har inget att vara rädd för då jag inte har gjort något fel. Jag gjorde rätt och mer än förväntat. Ingen kan anklaga mig för att jag har gjort fel. Just nu känns det som jag kommer äga rättegången. Men det kan snabbt ändras.

Det blev ingen Avenged Sevenfold igår. Vi fick aldrig ut våra biljetter. Åkte runt till globen, gullmars, älvsjö och sprang runt överallt i Skanstull. Men alla ATGombud hade stängt. Ringde 118118 och hon fick fran att alla i stan hade stängt. Det kändes rätt ovärt att ställa oss utanför frysen för att hitta om någon sålde biljetter. Men att betala dubbla för en konsert kändes inte lockande. Vi åkte hem istället och hyrde film.

Det känns lite surt då Avenged hade fått gryma recensioner. Men jag får bara hoppas att de kommer till Sverige snart igen.

Igår spelade vi ägspelet. Ett spel som äger helt enkelt. Nina och Filip kom med det här fina egendesignade spelet. Innan vi började spela hjälpte vi åts att färglägga det och hitta på fler rutor. Det slutade som ett evighetsspel som tog slut efter tre timmar, och då hade vi även förkortat vissa vägar. Spelet innehöll ketchup- och kakdegs ätning, busringningar och ta av kläder på sig själv och andra. Sen skulle det brytas cigaretter eller klippa sönder snus. Skjuta sönder Jimmie Åkesson och trösta Mona Sahlin.

Förberedelsen är i fullgång inför kvällens spelning. Jimmy frisknande till efter ompyssling från min sida. Klipper sönder tröjor så de passar bättre för stunden. Vågigt hår och markerande ögon ska läggas till. Men vi får se hur det går med det. Helt insöad i The Da Vinci Code. Boken är bättre. Men filmen är inte fyskam.

 

Jag har en glasbit i vänstra foten som ligger där och stör och jag får inte ut den. Igår under julbaket gick ett glas sönder och eftersom det var allt för mycket folk på allt för liten yta var det omöjligt att dammsuga. Det var sopen som fick agera städhjälp. Men tyvärr var den inte så mycket till hjälp. Har redan plockat ut tre bitar ur foten.Det ska bli spännnade att se hur det kommer gå under spelningen. Hoppa runt på ett ben.

Får se för oss om det blir någon Avenged Sevenfold ikväll. Jimmy är inte riktigt kry. Springer och spyr, är brännhet och snörvlar. Så nu blir det för mig att passa upp på han. Sprang ut med pälsbollen som är här tills på onsdag. Städa upp i köket efter kvällens julbak och sen göra en dunderfrukost.

För mig var det tredje gången jag fick se Disturbed. Och den här spelningen var något helt annorlunda. Den var inte samma Disturbed jag har sätt förut. Utan ett mer sårbare band, vi fick se deras inre och musikmässigt så var de djupare. Vissa recensioner sågade dom. Men jag kan inte göra något annat än att hylla. De testade på något annorlunda och vann mitt hjärta ännu mer.

I onsdags fick jag äntligen se mitt efterlängtade Buckcherry. De levererade. Jag klättrade på väggarna. Det var ös. Det var drag. Fuldans på hög nivå. De spelade gamla och nya låtar. Inget mellansnack. Knapert med tid men då använde varje sekund av dom. Lit up, Tired of you, All Night Long och Crazy Bitch.

Om Buckcherry kommer tillbaka så är jag där igen. Hans ryggtatuering är inte fyskam heller.

Måste nog vara topp tre spelning för mig. Herrejävlar. Det är svårt att förklara för er som inte var där. Men publiken var så tajt och hängiven. Det var ös. Men inget tryck eller moshpits som jag såg. Förbandet togs emot varmt av oss. Inga hårda ord. Corey Taylor var tacksam och hyllade oss lika ofta som vi hyllade dom. Vissa stunder var publiken hans leksaker, marijonetdockor då vi gjorde precis som han sa. Han älskade det och vi älskade det. Jag fick aldrig höra min Zzyxz Rd. Även om jag är besviken så är jag överlycklig ändå. Bästa impulsköpet och en av de bästa konserterna.

(Photos By Jimmy)Han var rätt stolt över dom.

När vi kom till Taste of Chaos hade Halestorm precis börjat spela. Kraften hon har i sin röst. Hur det kändes som hon spelade på en underground club. Rökfyllt rum med ett glas i handen och mikrofonen i andra handen. Den här låten gjorde hon så mystisk, smärtsamt, trollbundande. Den är mycket kraftigare live.

Mindre än en timme kvar tills jag slutar. Sen blir det hem för att duscha, tagga till och sen dra vidare till Arenan, Fryshuset för att fortsätta i samma stil. Musik. Metal. Det blir Stone Sour. Jag hoppas på en mjukare spelning, inte lika hårt som gårdagen. Jag vill höra deras låtar som får mig att slappna av.

Jag är sliten. Cirkus fem timmar sömn i natt. Ska snart pallra mig iväg för att jobba morgonpasset på åtta timmar. Sen hem för att peppa för kvällens konsert. Gårkvällen var helt, sinnesjuk. Underbar. Grym. Galen. Perfekt.

Thåström, Johnossi, Crazy Lixx,
Twisted Sister, Sebastian Bach, Alice Cooper,
Europe, Ed Kowalczyk, Hoffmeastro

För någon timme sen fick jag att mail och spelschemat inför morgondagen. 35 minuter är allt Buckcherry får imorgon. Ett Vampire Diaries avsnitt är längre än det. Det känns som ett skämt. En förolämpning. Fast 35 minuter är väl bättre än inget? Men morgon dagen kommer att bli grym. Två scener och åtta band. Fast satan vad sliten jag kommer vara då allt är över.

Onsdag; jobba till tre sen iväg till hovet. Där Disturbed avslutar allt 00,10
Torsdag; upp och jobba på morgonen. Sen blir det Stone Sour på kvällen.
Fredag; upp för att åka till Danderyd och Kris & Trauma, sen blir det hejdå bak och umgås med vänner
Lördag; Någorlunda sovmorgon. Sen iväg och äta middag ute och sen Avenged Sevenfold.

För några veckor sen upptäckte jag hur goa Brio är. Jag vill nog skylla på alla biobesök då godiset är ett perfekt biogodis. Fast de fastnar i tänderna hela tiden. Ikväll blir en ensam kväll. Jimmy ska på Bullet For My Valentine och kommer förmodligen inte stampla hem förens sent i natt. Jag är inte alls avundsjuk. För imorgon är det Taste of Chaos.

Gårdagen för mig var blandad. Den började bra. Jobbet gick bra. Skällde ut en alskolist som jag senare fick ett förlåt ifrån. Men det låg där under och pyrde hela dagen. Nerverna ute på kroppen. Nyheten om att de hände igen. Sen när jag kom hem väntade ett brev från Södertörns tingsrätt. Ska på förhör på tisdag. Jag ska berätta allt skit igen. Men jag förstår inte hur de har gått. Från motvärnsrån och misshandel till stöld och ofredande. Kanske för att det var fyra personer iblandade och alla gjorde olika? Att ingen gjorde allt. En lurade och stack ut med allt. Den andra skrek och den tredje gjorde något mot mig som jag har förträngt. Och den fjärde var bara passiv och följde med.

Just nu vill jag bara ge upp. Tur de att mamma kommer ner då. För jimmy är utomlands på utbildning och jag har ingen större lust att vara själv. Men om jag skulle få drömma, skulle livet vara som Joey Ramone sjunger om.


Joey Ramone - What a wonderful world

Den här trevliga överaskningen fick jag se då jag satte mig på toaletten på jobbet igår. Tur de att jag har börjat vänja mig med spindlar. Men att sitta öga mot öga med en då jag gör mina behov är med än vad en människa ska behöva tåla.

Nu borde det vara lugnt på jobbet i några år fram över i alla fall. Det blev motvärnsrån igen. I söndags. Tur att jag jobbade morgonpass och inte kvällspass. Just nu är jag bara så less på hur människor fungerar. Att det kan gå så fel. Att killen var bara runt 18 år. Min kollega som blev utsatt för det tog det rätt bra. Men skakig. Inge mer nu. Min arbetsplats ska vara trygg

Just nu sitter jag på jobbet och lökar. Det går galant att jobba. Dagen i stan gick galant. Jag vågar nästan säga att det kommer gå bättre nu? Det känns bra att jag vågade mig ut. Hittade några julklappar och ett par jeans som var gudomliga. Idag är en bra dag.

Sen var det inte fy skam att jag äntligen fick skriva ut alla kosnert biljetterna. Den 4 augusti köpte jag biljetterna till taste of chaos. På onsdag är det dags.

Det är en perfekt dag för att våga sig ut från lägenheten. Det regnar och det är måndag. Tippar på att det inte är många som kommer vara i stan idag. Julklapp och jeansshopping står på schemat. Jag vill börja tidigt då lönen i december kommer vara kass. Det känns inte så farligt att våga sig ut. I stan finns nog inte så många oberäkneliga människor. Men på krogen finns det. Fulla människor är det. Förmodligen är det därför jag har fått panik av att vistat med alkoholpåverkade människor.

För det är de som skrämmer mig mest. Att människor har två sidor, en god och en ond. Och att vissa kan skifta utan ens att tänka på det. Hur all trygghet försvinner vid ett andetag. Men idag ska det gå bra, sen är det jobb för mig.

Matkoma om något, det kommer alltid då jag har ätit tacos. Om någon okänd skulle se mig nu skulle de förmodligen tro att jag är i femte månaden. En tacobebis är påväg. Det är inte mer än så. Har svårt att tänka mig som gravid. Att svälla, inte kunna se fina fötter. Bristningar här och där. Spräcka vid födseln. Kräkningar och konstiga cravings. Nejnej. Mina tankar är just nu, om jag ska ha barn så vill jag adoptera. Hjälpa ett barn och ge den ett hem. Överösa lilla knodden med massvis med kärlek.

Idag är det min man som lagar vår middag medan jag får ligga i soffan och titta på Svenska Hollywoodfruar. Underbar man jag har.

Mina två veckors sömnfyllda nätter är över. I natt kom mardrömmarna ikapp mig. Jag drömde om rånet, om rädslan. Fast nu med andra personer. Det var vidirgt. jag vill inte återuppleva det hela. Jag har vart lycklig att trotts allt har jag fått sova. Men inte idag.

Idag är det två veckor sen det hände. Och idag jobbar jag. Samma pass som för två veckor sen. Jag skakar konstant och vill bara kräkas. Ena vittnet kom in idag och jag ville bara gråta. Tackade han för att han brydde sig. Tog kontakt med polisen och berättade sin sida.

Jag hoppar till då jag hör en stor nyckelknippa, även om poliserna var udnerbara vill jag inte se någon polis. Det är för plågsamt. Igår hörde jag röster utanför mitt fönster som skarttade och bröt på finska. Jag fick panik. Trodde att de hade hittat vart jag bodde och skulle komma.

Jag och synt går inte ihop. Men jag har vissa undantag som den där låten. Den är mäktig. Den är brutal. Det är Ozzy Osbourne. Just det här framträdandet har han inte den bästa rösten. Men med den där publiken, live bandet och sen ger Ozzy allt. Han levererar. Uppskattar publiken. Och för mig är det de viktigaste. Rösten kan vara perfekt. Men om du inte levererar och uppskattar din publik har du inte mycket att hämta hos mig. Hahah, killen vid 02,46 är underbar. Fast jag ska inte säga något. Jag är likadan. Stå längst fram och se sin idol. Det är mäktigt.

Imorse var det bara för mig att slänga på mig de närmsta kläderna och sprinag till jobbet. Ett fint missförstånd på jobbet. Så jag fick ta morgonpasset istället för kvällspasset. 30 min efter öppningen var jag på plats. Det är rätt bra eftersom jag blev väckt fem min innan vi öppnade.

Ikväll vet jag inte vad som kommer att hända. Jag ska göra allt mitt bästa att försöka ta mig till roqs, en vän känner bandet som ska spela. Och live rockmusik sitter aldrig fel. Men paniken ligger där och pyr. Jag vet inte om jag vågar. Men jag har laddat upp för en myskväll med mannen min. Småplock med räckor och andra goa saker.

Under hela dagen har jag velat fram och tillbaka om hur kvällen ska spenderas. Tanken att gå ut skrämmer mig men tanken att sitta hemma skrämmer mig lika mycket. Tog till modet och skulle höra hur andra skulle spendera kvällen. Men inget jävla nät på mobilen så jag kan inte få tag på folk. När jag väl vågade. Jimmy ska ut så jag får göra det bästa av situationen.

Jag är upptagen med att leka hemmafru. Virka fula sockor till mannen, rensa bland hans kläder och byta ut lite skit. En ledig fredag som speneras hemma. Undra då jag ska våga mig ut igen. Tur att det finns mycket att göra hemma.

När jag lyssnar på Thåström finns det inget annat. Jag låter mig förtrollas och verkligheten blir allt otydligare. Jag låter mig följas mig med i hans vackra poesi. Texter som aldrig sviker. Som berättar allt och lite till. Hur en mystisk och avskärmad människa kan utstråla så mycket. Det känns som jag har skrivit det här förr. Men tåls att skrivas igen. Han ska få stå för musiken idag då jag röjer i lägenheten. Thåström för mig är något bestående. Fast vissa bottennapp har han. Som kärlek är för dom....

Just nu sitter jag och leker med elden. Fördröjning till att sova. För nu är jag en blanding med det jag var innan och det jag är nu. Ett vrak. Ett kliande under skinnet och ett en rädsla som inte försvinner. Gjorde klart en playlist på spotify, metal week, pepp inför nästa vecka.  Jag vet inte, Ena sekunden går det bra och den andra ligger jag på marken och krälar.

Kan någon döda mig? Nu snälla?

Min svank vill ta livet av mig. Det gör så fruktansvärt ont. Kanske inte är det bästa att jobba långpass med plockvaror, handla mat, laga den och städa. Nu är jag soffliggandes. Men inte så länge då maten blir vidbränd annars.

Jag saknar min gamle döskalle tröja. Det fanns inget bättre än den.

På bilden käkar jag äckel päckel godis i Birmingham. Jag drömmer mig bort. Jag vill resa. Igår ville jag åka på skidsemester, nu vill jag åka till en storstad med inga måsten och imorgon kommer jag säkert vilja något helt annat. En upptäckresa skulle sitta fint fint det ocskå. Tur de att jag har börjat att spara. Inte mycket men alltid något.

Haha, folk är sjuka i huvudet. Men det är väl därför de ställer upp i dokusåpor? Paradise Hotel är utom alla gränser. Det är bara sex och alkohol. Vad går programet ens ut på? Anledningen till att jag ens tittar på det är för att jag är för lat för att byta kanal och låter de bara stå på i bakgrunden.

Sen har vi Ung & Bortskämd. Jag tycker synd om barnen. För det är föräldrarna som har uppfostrat barnen att bli så. Det är hemskt. Vilken inställning barnen har, att pappa betalar. Att mamma får åka 6 mil, enkel resa för att ge dig frukost nästan varje dag och snus. Jag skulle skämmas, som in i helvete. Inte stoltsera med att jag vägrar att diska. Därför är det bättre med komediserier. Då slipper jag bli förbannan över verkligheten.

Nu är det min tur att bestämma och inte min rädsla. Nu är det min tur att kämpa för det jag vill och inte låta det andra styra. Nyduschat och snart nyäten. Idag ska jag jobba efter nästan en veckas ledighet. Nu börjar passen igen, ons, tors, lör, sön. Sen är det löning och vinterskor ska inhandlas. Det känns som att det blir en bra dag. Sen har jag lagt om mina matvanor lite och nu ska mitt magknip försvinna.

Jag är glad att coop har ett sammarbete med Kris och Trauma. Det var så skönt att få komma dit. Prata av sig och gråta ut. För det är inte många jag orkar prata med. Hon förstod mig. Ställde räta frågor som jag själv inte skulle orka ta upp. Vi ska gräva djupare och sortera ut det som har hänt förr. I min barndom.

Sen använder de en roligt och spännande metod. Att jag fick hålla i två olika föremål som vibrerade. För att bli påmind om att jag är i nuet. Så jag inte vandrar allt för långt bort. Metoden funkade och jag känner mig trygg hos henne.

Snart ska jag ut i ovädret. Ska bege mig till Danderyd och Kris och Trauma. Tur att jag hann virka klart mössan då regndropparna förvandlades till snö. Min nya mössa och mitt nya linne som kom idag. Är jag nervös? Ja. Hoppas att jag hittar och att de inte blir något kaos med tunnelbanan.

Det viner utanför mitt fönster. Frost på gräset och kallt då jag andas. En perfekt dag för hemma sysslor, som städning och virkning. Mamma lärde mig virka. Men det gick snett någonstanns. Det började som en väska men kommer sluta som en mössa. Det är inte så fel det heller. Då jag glömde min andra rosa mössa hos Pia. Kanske hinner klart med mössan innan tvätten blir klar.

Jag är tillbaka i Stockholm och jag vet inte vad jag ska känna. På tågresan slog huvudvärken och illamåendet till. Min rädsla hann i kapp. Hos mamma kunde jag åtimnstonde slappna av. Jag visste att jag slapp springa på gärningsmännen i Bollnäs. Därför är det så fint med fina vänner. Kommer till mig då jag inte vågar lämna lägenheten. Enda gångerna jag lämnar lägenheten själv är till jobbet eller då jag måste handla, och då har jag oftast någon i telefonen.

Men sen är det skönt att vara tillbaka. Nästa vecka närmar sig, konsertveckan. Jag har min Jimmy i Stockholm. Fin fina vänner. Jag har mitt liv som jag måste fortsätta med.

Jag är så mätt så jag vill lägga mig raklång på golvet och bara dö en stund. Men jag var duktig som slutade att äta innan jag blev krampaktig. Sitter och tittar på Så mycket bättre som går på fyran. Sju musiker som tolkar varandras låtar. En salig blandning med petter, plura, lasse berghagen, september, thomas di leva, lill babs och sandelins.


Jag älskar att se genier jobba tillsammans. Hur de hjälper varandra att lyfta fram de fina i musiken. Hur de uppskattar musiken som de andra har gjort. Att göra tolkningar, plocka från olika håll. Ikväll tolkas petter låtar. Intressant att se hur de gör svensk hiphop till sin egna specifika stil.

När vi skulle åka iväg till Alfta och Edsbyn i morse var bilden lite frostig. Gick knappt att öppna dörrarna då de hade frysit igen. Vi begav oss till Alfa för att se deras nya hus och sen till Edsbyn. En lång lång origentering stod på schemat runt hela Edsbyn. En och en halv timme tog det att ta sig runt. Lite motivering. När vi kom i mål fick vi sågar, festis, bullar och smågrisar. Tröttna ligger vi nu i soffan och tittar på Doobido.

Även om det är skönt att komma iväg till mamma är det en smula frustrerande. För jag har inget som bara är mitt där. Jag kan inte riktigt gömma mig då det kliar allt för mycket under skinnet. Under den här veckan har jag försökt aktivera eller stänga av hjärnan. Ett halvläge fungerar inte. Det är då jag går igenom allt hela tiden. Men hos mamma är det tryggt. Att vara ute i den friska luften, promenera med hunden och inga måsten.

Då jag jobbar morgon med chefen brukar alltid P1 stå på i bakgrunden i lagret. Det är underbart. Speciellt den delen då lyssnare får ringa in och diskutera vissa frågor. Det är en hel del puckon som ringer in. Att de ringer in och storlt uttrycker sina åsikter. Som den här tanten, Berit Anita. Det var morgonpratarna på Rockklassiker som spelade upp det här klippet för någon dag sen.

Det är underbart. Det är sinnesjukt och det gjorde min morgon.

Det finns inge bättre än att komma till mamma, bli ompysslad och äta mammas mat. Imorgon ska vi orientera i härjedalskogarna. Det går rykten om att björnar har setts här. Kameran är med i höggsta hugg imorgon. Men jag kan mer tippa på att jag kommer leta efter blåbär som längre inte finns. Vi ska köpa rolig läsk på Dollarstore.

 
En bild från i början på året då vi och några från släkten åkte häst och släde.

Anledningen till att jag hatar att köpa skor är för att de inte finns några. Och dom skorna jag hittar ligger just över tusenlappen. Jag saknar mina gamla skor. De jag nötte ut tills mamma eller en vän var tvungen att slänga dom. För jag har aldrig hjärtat att göra de. Mina tygskor från Cheap Monday. Har letat och letat efter ett par liknande, men icke. Figurerna fyllde vi i själva under lektionstid. Varför finns de inga fina skor längre?

Om några timmar bär det av till mamma. Jag, syster och våra två små skruttar. En välförtjänt helg. Det ska grillas korv ute i björnskogen. Åka till deras nya hus och titta. Huset som ska bli katternas nya hem. Det blir myskvällar, sticka och virka, baka och ta det lugnt. I helgen är det alla helgona, och i helgen ska vi tända ljusen för dom vi saknar. I helgen ska vi tända ljus för skruttarnas pappa.

Min telefon bara ringer och ringer. Folk vars namn jag inte kommer ihåg eller vart ifrån dom ringer. Att bli rånad är en sak. Men att sköt allt efteråt? Vart ska man vända sig? Jag har tid hos Kris och Trauma på tisdag klockan fyra. Om jag kommer ihåg rätt var det en advokat från brottsoffersmyndigehten som ringde idag och berätta lite vad mina rättigheter var.

Tidigare fick jag hem ett brev från BOJ, Brottsoffersjouren. Sen när jag kom hem idag låg ett brev från polisen. Det är min anmälan. Jag är tydligen målsägande medan min kollega blev vittne.

Jag älskar att gå igenom bilderna på dator. Har haft så mycket hyss för mig. Som den här idén hittade jag i en utmaningsbok. Att bära runt på ett råttägg för att öva upp sin ömhet. Så andra året på gymnasiet sprang jag runt med ett ägg. Första dagen fick den en spricka då min engelskalärare och Cissi kidnappade ägget och målade dit ansiktet. Ägget döptes till Ässe och fick tejpas. En vecka klarade jag. Det är rätt bra jobbat.

Stone Sour nya album Audio Secrecy är gåshud och orgasm bra. Ett blandat sounds med djup och känsla. Igår när jag plöjde genom de flesta av deras låtar är jag glad att jag spenderade mina sista pengar på deras konsert. Om två veckor kommer äntligen den veckan jag har längtat efter. Hesitate och Imperfect är två låtar jag rekomenderar. Ingen fart, men ett jävla djup. 18 November. Bara 16 dagar kvar.

Jag har tråkigt och är själv. Det är då min dåliga humor kommer fram.

Så pjåkigt var det inte att spendera kvällen själv ändå. Burkcola, Lantchips, massvis med clementiner och levande ljus. Har pratat säkert i flera timmar med mamma idag. Ventilerat mig. Diskuterat saker. Vänt upp och ner, ut och in på händelsen. Det känns skönt att mamma har vart med om att bli rånad. För hon vet vad jag går igenom just nu. Att vara delad. Skifta från glädje till tårar. Chefen ringde för att kolla till mig. Kris & Trauma ska kontakta mig så jag får gå hos en psykolog som är speciallist på brottsoffer.

Det är rätt värdelöst att få lön på en måndag. En hel helg passerar och jag bara får se på. Sparpengarna vägrar jag att röra. Sen är det rätt värdelöst att få lön då ingen annan får de. Stans butiker är förvisso tom då jag ska spendera pengarna. Men annars? Jag är i otakt med resten av samhället. Men en utgång är något jag behöver. Med hög musik, trevliga människor och bli insmugglad på killtoaletten då jag inte orkar stå i kön till tjejernas. En kväll som slutar galet med fina minnen.

För mig blir det en hemmakväll helt själv. Inget som lockar men för mig att acceptera. Ingen energi till att fråga om någon ska komma över då jag vet att mitt sällskap kanske inte skulle vara det roligaste. Det kryper och kliar innanför skinnet. Ingen äta självmat hemma. Får kanske ge mig ut på promenad och palla äpplen? Fördel att bo i ett villomårde är att de allltid finns gosaker i trädgårdna.

Eller blir det internet shopping? Igår beställde jag hem dom här färgglada gobitarna. Nästa vecka dimper ett avi i brevlådan.

Jag har mjuknat upp. Jag är lugnare. Konstigt nog. Jag sover igenom nätterna och vaknar upp med ett leende. Jag sjunger och ler. Idag är det min dag. En ledig dag förtjänar jag. Skruva upp volymen högt och städa lägenheten. Helst skulle jag vilja sjunga lite Singstar också. Det är lätt att glömma allt då musiken finns tillgänglig. Då jag kan gräva ner mig i texterna som någon annan har skrivit och vackert satt ton på orden så det fastnar.

Boston - More Than A Feeling

För mig representerar bilden precis som livet ska vara. Vara utklädd, sitta på rad och äta godsaker med sina vänner. Trängas att få plats men samtidigt känna att någon finns där nära. Att luften bredvid en är tagen. Mina lockar börja försvinna nu. Det är sorligt. Lockarna som fanns under den underbara kvällen. Innan helvetet bröt lös.

Idag var en väktare inne i butiken. Fick prata lite med han. Ventilre över hur det är att jobba. Han tycker jag gör bra ifrån mig. Tar saker i småsteg men att jag ändå är där. Mamma ska ringa Kris och Trauma åt mig. Då jag inte har energi till att göra något. Mitt huvud har slutat att fungera och idag åkte jag hem med kläder som var ut och in. Har ett blåmärke på handleden som förmodligen är från söndagens händelse. Jimmy får fotografera den så det blir ett till bevis. Jag vill att allt ska vara över.

Dagens humör. Jag vill mörda. Tanten som bevittnade brottet i söndags kom in i butiken idag. Bara att börja med att hon ville inte stanna kvar tills polisen kom. För hon hade bättre saker för sig. Sen idag kom smällen. Den vidriga människan attackerar mig, är arg och frågar anklagande "Hur kunde du lita på dom?" Tack för att du sparkar på mig när jag ligger. Att du förstör då jag försöker komma tillbaka till jobbet.

Det jag vill säga, DIE MOTHERFUCKER DIE

Jag var ju jätteduktig som glömde minneskortet till kameran då jag var ute på kalas. Får snällt vänta då andras bilder kommer upp på fejjan. Det var en födelsedagsfest under halloween helgen. Ingen maskerad med att leka pirat för en kväll en självklarhet. Fast svärdet finns inte med på bild.

Efter att ha duschat. Myst med ena katten och tryckt i mig lite satsmuas mår jag nu bättre. Jag är redo för att jobba ikväll. Kan tyckas vara för tidigt. Men jag vill inte vara ett offer, jag vill inte att de ska ha tagit bort tryggheten i min arbetsplats. Det är ingen press eller förväntningar på mig heller. Jag är redo för jobbet och jag kommer vara där med ett leeende.

Natten gick någorlunda bra. Jag lyckades tillslut somna och sova hela natten. Men det är nu på morgonen som helvetet börja. Olika sekvenser från händelsen började komma tillbaka, ögonen som stirrade, hur de skrek och hur de lurade oss. Anklagar mig själv för att jag var så naiv. Hur jag lyckades tränga undan då de knuffade/drog undan mig. Jag kommer verkligen inte ihåg det. Trodde bara att han där utanför lyckades få upp dörren.

Vi hade en dragkamp. Jag som står på insidan och försöker dra igen dörren. Han utanför som drar upp. Jag som håller armen för springan så ingen kommer in eller ut. Hur jag höll fast karmen så mitt grepp inte skulle släppas. Men sen var de ute. Fly förbannad var jag. Började skrika medan idioten står där "Vad har jag gjort? Vad har jag gjort?" Äckliga människor. 

Det är så mycket som skrämmer mig kring det här. Kommer jag bli cynisk nu? Kommer jag tro det värsta om människor och lyssna på alla fördomar? Att vi också sprang efter, gjorde motstånd. Vem gör sånt? Det kunde ha gått väldigt illa. Men ändå känns det bra att jag gjorde motstånd. Att jag sa ifrån, att ingen får trampa ner mig sådär. Men sen skrämmer dig mig att hur människor kan ha så olika personligheter. Att de ändras så drastiskt. Hur de kan gå från att vara snälla och charmiga till att bli så helvetiska och vidriga.