När jag lyssnar på Thåström finns det inget annat. Jag låter mig förtrollas och verkligheten blir allt otydligare. Jag låter mig följas mig med i hans vackra poesi. Texter som aldrig sviker. Som berättar allt och lite till. Hur en mystisk och avskärmad människa kan utstråla så mycket. Det känns som jag har skrivit det här förr. Men tåls att skrivas igen. Han ska få stå för musiken idag då jag röjer i lägenheten. Thåström för mig är något bestående. Fast vissa bottennapp har han. Som kärlek är för dom....