Haft utvecklingssamtal med chefen. Och vad kan jag säga? Mitt självförtroende är på topp. Det känns så sjukt bra att få respons på de arbetet jag har utfört. Att någon ser det, och inte bara jag som inbillar mig. Hon är jättenöjd med mig. Jag är nöjd med mig. Inge fel här inte.

Nu har jag äntigen fått de jag vill. De jag har tjatat om i över ett halv år. Köket ska renoveras. Eller inte så storslaget. Väggarna ska spacklas, slipas och målas om. Jag är lyrisk. Idag ska det spacklas och imorgon ska färg handlas. Jag är lycklig. Väldigt lycklig.

Jag har ett band på Q, och det är ju självfallet Queen. Det är inte en av mina favoritlåtar, men en mening i den låten är betydelsefull och är intatuerat på min axel. Don't become some background noise. Queen är klassiker, en helt annan liga. Musikaliska på en helt annan nivå. Radio Gaga, från 1985 under Live Aid.

Jag mår så mycket bättre nu. Låg och stirrade in i väggen i över två timmar. Nu har jag kurat ner mig i Jimmys famn i soffan, tittar på The Amazing Race. Det är brutalt. De är med i en japansk tvshow och måste äta stora wasabi bomb. Ris, och jättemycket wasabi. Jag skulle nästan vilja testa. Sen fick jag ett kinderägg av Jimmy. Lite mer godare med choklad än wasabi.

Just nu springer jag runt med ett tungt hjärta. Jag försöker lura mig själv för att orka med vardagen. Efter ett mejl till en vän i en annan kontinent kändes de lite bättre. Syster tror jag har järnbrist då jag har konstant huvudvärk och alltid trött. Låter logikst då jag har haft de förut. Men alla järntillskott smakar skit så jag får helt enkelt göra nya matvanor.

Konstigt nog trivs jag bäst på jobbet då jag springer runt med ett tungt hjärta. Då jag måste le i flera timmar. Då jag måste vara fokuserad och trevlig. Jag håller mig sysselsatt och det känns bra. Tills jag får rast då allt hinner ikapp.

Jag tycker om att titta igenom gamla bilder. Vissa är klockrena. Som den här. Då jag och vännen hade köpt massvis med godis dagen innan min 18 års firande. Vi satt hemma hos mig och pluggade och råkde spilla ut ett glas vatten i godispåsen, över 1 kilo godis. Vi trodde att vi var smarta som hällde allt i ett durkslag så vattnet skulle rinna bort. Men då började godiset smälta. Fort som attan slängde vi in godiset på en porslins tallrick i frysen. Som tur sprack aldrig tallriken. Och vårt godis gick aldrig till spillo.

Jag är en periodare då det kommer till vissa band. Pearl Jam är ett sådant band. Då jag hörde deras platta Ten visste jag att det var ett band för mig. Jag spelade Jeremy och Even Flow om och om igen. Men sen kommer det perioder då jag inte spelar deras låtar alls. Fast det finns en låt som alltid får mig tillbaka, konstigt nog den enda Pearl Jam låten jag har på datorn. Last Kiss. Underbara och sorgfyllda Last Kiss. Låten som jag glömde bort med min syster kom ihåg.

Igår försökte jag stilla min trisstess med att lösa korsord. Men något gick snett. Jag kunde inte lista ut ett enda ord på det lättaste krysset. Det slog slint för mig så jag körde pennan genom tidningen och ritade i ren frustration över korsordet. Nästa gång jag löser korsord ska jag ta den lugnare.

Det är fredagkväll, fast i ett sjukligt tillstånd. Illamående och snurrande huvud. Jag vill peta i mig mango och jordgubbar. Men de är fortfarande frysta. Gofrukost imorgon helt enkelt. Nu ska jag fortsätta att kurera mig och hoppas att jag klarar av att jobba i sju timmar imorgon.

Jag har klickat hem lite blåa kläder till min utklädnad nästa fredag. Ska vara en barnvänlig hjälte med en blå mössa. Jag är pepp. Väldigt pepp. Jimmy ska ta med sig kartonger från jobbet så jag kan snickra ihop de sista delarna till min dräkt. Jag överväger att färga håret så de passar bättre. Ljusbrunt. Kan ni gissa vem jag ska vara?

(mina paintskills är de bästa)

I morse hade jag så många planer. Men då jag slog upp ögonen ångrade jag mig rätt fort. Med huvudvärk och illamående stannar jag hemma i sängen. Rullade ner rullgardinerna och slagit på sjunde säsongen av 7th heaven och ett glas blåbärssoppa. Ska ligga och spåna på vilken superhjälte jag ska vara. Fick fina idéér och är nu helt sugen på festen.

Har tittat på några Dexter avsnitt, och i en av avsnittet spelades Creedence Clearwater Revival. Med deras låt vill jag nu säga god natt.

 

Idag var det en lång dag på jobbet med mycket att göra. För stunden kändes de inte så hemskt. Allt gick jättebra. Men nu efteråt är kroppen helt paj. En dag utan några missöden. Inga gamla ölburkar som behövdes hälla ut, inga ruttna clementiner som har blivit damm och ingen lösviktsgodis på golvet. Imorgon ska jag dit igen på samtal med chefen. Jag är inte i fara, bara ett årligt samtal.

Rosa, 90 tal, Fångarna på Fortet, Pirat och Pyjamas.

Igår var vi på bio och såg Tron Legacy. Både hade massor med poäng på biokortet så vi skulle få en gratis bio. Dagen innan hade jag kollat så poängen stämde. Att det inte var något misstag. Då vi kommer till biogarfen går ena kön jättesegt och vi ställer oss hos en annan. Lär av mig, BYT ALDRIG KÖ. Hon i kassan måste ha hatat sitt liv med tanke på hur hon beteede sig. Otrevlig från första sekunden. Säger att jag bara har 400 poäng då jag hade 1200. Säger att jag har fel. Att det var därför det inte gick att boka för mig på internet (försökte göra det i måndags, men gick inte).  Vägrar lyssna vad jag har att säga. Ingen förståelse. Säger att hon inte kan göra något. Avbryter då jag pratar med Jimmy. Första gången jag sa ifrån som jag gjorde. Då hon avbröt min och Jimmys konversation sa jag att jag faktiskt inte pratade med henne. Jag stod på mig. Tillslut var jag tvungen att gå för jag var så arg.

Ett tag där trodde jag att det var jag som hade gjort fel. Så jag gick till bio automaten och försökte se om de fanns en biljett redan bokad, men de fanns de inte. Så vi gick helt enkelt till en annan kassa. Och med henne var det inga problem. Som jag trodde hade jag 1200 poäng på kortet. Satan i kassan där nere hade gjort fel då hon skulle boka två gratisbiljetter. Jag hade en sådan lust att gå ner till henne igen och skälla ut henne. Visa att hon hade fel. Och att hon inte borde jobba där längre. Satkärring.

Jag har bara sju låtar med tre artister som börjar på O. Ozzy Osbourne, One Republic och Our Lady Peace. Ingen låt är riktigt speciell. Men jag vill visa en Osbourne låt. Den första låten jag hörde, och tog till mig. Den klassiska Mama I'm coming home.

Mitt kök har förvandlas till en bastu. Jag lagar matlådor, lunch och solen ligger på. Det känns som en varm sommardag. Jag tittar igenom vår kokbok för att hitta middagstips inför imorgon. Torsdagskvällar är speciella. Kvällar vi båda är lediga och jag ska införa att vi lagar mat tillsammans då. Något från kokboken så det inte blir samma gammla vanliga mat.

Sitter nu vid köksbordet och torkar bort änglabajset i ögonen. Jag är trött. Vaknade med världens huvudvärk. Andra dagen i rad nu. Börjar bli en smula frustrerande då jag bara somnar om igen och en hel morgon blir bortkastad. SItter och petar i mig frukost. Råkade hälla ut lösviktste på golvet.

Sen måste jag betala mer på elen. En rest. Då fortum hade räknat ut fel. Och det bästa är att räkningen har kommit hem till mamma. Även fast elen står på mig. Så idag är det viktiga saker att ta hand om. Sen jobb.

Jag vill på festival nu. Jag älskar den här live versionen. Jag får gåshud och drömmer mig bort. Stunder jag vill leva för. Då ens idoler levererar och vi i publiken tar emot. 2001 på Sweden Rock hände denna magiska spelning. Har haft den som mp3 format ett bra tag, och det är inte förens idag jag hittade youtube klippet, så jag äntligen kan dela med mig. Njut.

Ända sen jag var en lillskit har jag velat ha lockigthår. Jag har alltid haft tjock, oftast långt hår. Det har stått åt alla håll på grund av mina virvlar som är överallt. Men idag har jag lockigt hår. Efter en dag och en natt med inbakade flätor.

Jag ser snön falla och blir glad. De mellanting vi har haft nu har gått mig på nerverna. Vårliknande väder i Januari. Det är fel. Det resulterade i is, massvis med is. Men nu är snön här och varma kläder väntar. Ska göra mig varmchoklad sen ska jag ut och göra ärenden. Jag hoppas att snön vräker ner ännu mer så jag får göra en snögubbe igen.

Synten förstör väldigt mycket för Nomy i flera låtar. Men jag måste ge en eloge till han. Musik och sång gör han helt själv. I början delade han ut alla sina låtar gratis på sin hemsida. Låtarna delades ut på Youtube och på så sätt lyckades han nå ut till fler personer. Jag hade svårt att välja vilken låt jag vill visa, men till slut blev det Go Now. Annars är Sweet Jose Kills Me 2008 och Freakshow 2008 andra favoriter.

Jag måste vara störd. Det är mycke som händer nu. Men ändå är jag rastlös. Jag klättrar på väggarna. Jag vill att något ska hända. Förändring. Jag vill ha en förändring i mig. Jag vill bli klar med lägenheten. Jag vill få bort allt katthår. Jag vill få ordning. Jag vill att mina blommor ska sluta dö. Jag vill mycket men det är inget som går framåt.

Det låter som de springer råttor i väggarna, eller att någon försöker bryta sig in. Det är läskigt. Obehagligt. Så de bästa som finns är att att lägga sig i soffan och krypa ner under Jimmys täcke och titta på 7th Heaven. Idag börjar min jobbvecka. Förra veckan skulle jag vara relativt ledig men det blev bara jobb. Jag längtar tills februari då jag får se resultatet av mitt hårda arbete. Men imorgon ska jag vara ledig. Imorgon ska vi dejta och gå på bio.

Och nu sitter jag och svär såhär på kvällskvisten för mig själv. De går inte att bädda in Youtubeklipp. Så jag tycker ni ska ta och lyssna ändå på låten. Hinder har gjort en cover på Bon Jovis Bed of Roses. Det slog mig efter ett tag hur klockrent det är, det låter som han läspar. Speciellt då han sjunger Oh, I wanna be just as close as the Holy Ghost is, And lay you down on bed of roses

Förmodligen något jag bara inbillar mig. Men det hjälper. Blir inte lika smärtsamt att lyssna på den låten.

Trotts min brutala smärta i magen var jag ändå fin. Jimmy kallar dom för dinousaurier naglar. Måste skaffa ett topplack eller liknande då de har förstörts efter storstädningen i lägenheten. Jag överväger nästan att promenera till jobbet. Allt för fint väder. Jag behöver rensa tankarna. Det är något som ligger och gnager.

Igår var jag tvungen att gå hem tidigare. Jag fick en enorm smärta i magen som gjorde att jag knappt kunde andas. Jag behövde komma ut. Boven i dramat var nog laktosen. Den jävla laktosen. Jag försöker hålla mig borta från den så mycket som möjligt. Men igår skötte jag mig inte. Och då slog de till. Och det sitter fortfarande i. Ska försöka städa. Sen väntar kvällsjobb.

Igår bakade vi de godaste kärleksmumsen. De var chokladiga, kladdiga och helt enkelt gudomliga. Att få sitta hemma i mjukiskläder en fredagkväll med sina vänner, lyssna på Westlife och andra 90 tals band var de jag behövde. Jag har börjat få en rätsida på livet. Jag mår bättre och bättre för varje dag. Just nu målar jag mina naglar i olika färger, sen ska de toppas med Depends graffitinagellack. Livet ska ha färg.

Changes planes. Idag blir det till att baka med vännen. Gå hemma i myskläder och bara ha roligt. Jag tycker om att vara ledig. Då hinner jag med livet. Då hinner planer ändras och det inte är hela världen. Det känns bra att planerna ändras då mina nerver är utanför kroppen. Då min mensvärk är allt för påtaglig. Fredagsmys hemma. Med bakverk och vän.

Just nu känns det som att livet gassar på och det finns inga rastplatser. Alla springer förbi utan att andas och jag med dom. Jag har blivit en i mängden på det sättet. Jobbet har börjat att ta över. Det enda jag gör är att jobba, sova, duscha och diska. Jag lever samditigt som jag står stilla.

Jag vet inte vart jag ska. Det är läskigt och skrämmande. Livet börjar gå bra och det är något främmande för mig. Rutiner jag inte känner igen. Känslor som jag bara har drömt om. Jag är van att få stanna upp och älta i sorgen. Men nu när jag stannar upp finns det inte längre. Jag greppar efter något som har försvunnit. Det kanske låter konstigt, men jag saknar det. Jag saknar det välbekanta mörkret. Det blev en trygghet i sig. Något jag alltid kunde lita på. En känsla jag alltid visste var där.

Det tar ett tag att anpassa sig. Att släppa mörkret helt och njuta av de nya ljuset. Men jag är på god väg. Bortsett från stunder som den här.

Jag lyckades få en timmes sömn innan jag var tvungen att gå till jobbet. Tröttheten har inte riktigt infunnit sig än. Jag pressar i mig citronvatten, mango och grape. Jag nynnar på låtar då jag plockar varor och ger mitt största leende i kassan. Överskottsenergi är bra. Jag blir som på bäst humör då!

Crazy Lixx - Rock and a hard place

Det gäller att andas och räkna till tio. Inse att småsaker är skitsaker. Tvätten gick enkelt då jag bara hade tre maskiner att tvätta. Nu när allt torkar ska jag försöka sova någon timme. Se till att huvudvärken ska släppa. Min dyngsrytm har blivit helt rubbad. Då Jimmy är borta somnar jag sent och sover relatvit länge. Igår då han var hemma somnade jag innan nio och vaknade jag halv fem, pigg men grinig.

Jävla skitmorgon. Har vart vaken sen halv fem i morse. Då Jimmy var tvungen att gå upp för att packa. Eftersom hans kort blev bestulna i Budapest fick han en bussremsa av mig och mitt bankomatkort. Sen slår jag i foten i byråkanten. Då jag kommer ner till tvättstugan fungerar bara en av maskinerna. Nu ska jag äta mina leverpastejmackor, som inte smakar bra,  och hoppas på bättre tider.

Det känns som jag lever med en rockstjärna. Han är ständigt på resande fot. Har massvis med gitarrer och basar hemma som han spelar på. Jag träffade han på en spelning. Så nästa gång någon frågar mig vad Jimmy jobbar som kommer jag svara rockstjärna. Men svaret är lite mer komplicerad än så. Jag vill kalla han mekaniker eller ingejör. Men han vill kalla sig något annat. Rockstjärna får han bli.

Igår kom han hem och imorgon reser han bort igen.

Ingen inspo idag

Efter all skit som har hänt nu i natt så impulsköpte jag två biljetter till Bandit Rock Awards. Än så länge har de släppt att Danko Jones ska spela. Då jag var där sist uppträdde fyra olika band. Kommer inte ihåg vilka de fyra var som uppträde under showen. Men de två banden efteråt som hade en varsin konsert var Shinedown och Staind. Det känns som våren kommer bli awsome.

Jag låg och tänkte hela natten. På vad som har hänt mig och nu hände han. Och jag blev förbannad. På hur fega människor är. Hur de inte vågar säga "Ge mig din plånbok". Utan de ljuger och lurar. Såna människor är fega, och de är dom som skrämmer mig mest. För fega människor är oberäknliga. Ingen aning om vart vi har dom. De trampar över människor som tror de bästa. Får en att tvivla på en själv. Gör en cynisk.

Fega människor har ingen ryggrad. De värsta är att dom människorna gör en sån stor skada. Ens trygghet försvinner då vi inte vet vem vi ska lita på.

I natt hände det igen. Fast mot Jimmy. Han tror också det bästa om människor. Och därför gladeligen hjälper dom. Just nu befinner han sig i Budapest utan sin plånbok. Den försvann i natt då han skulle hjälpa en människa att hitta en krog. Efter en kram var plånboken borta. Precis som mig blev han lurad. Och det är de han bär på nu.

I natt sov jag inget alls. Låg och tänkte på hur världen är. Hur mycken man än vill så går det inte att lita på någon. Idag ska jag ringa vårt försäkringsbolag. Se vad jag kan göra. Det är de som är skönt. Att min energi är tillbaka. Så jag kan göra något. Så jag orkar vara den som stöttar.

Jag kommer ihåg då jag fick hans album, julen 2005. Min första Thåströmskiva. Den var den här skivan som fick  mig att första varför jag vill ha den riktiga varan och inte en mp3låt på datorn. Jag vill få ligga på mitt sovrumsgolv, lyssna och läsa igenom texterna som följs med. Att få lägga fokus just på skivan. Omsorgen som Thåström har lagt ner. Han öppnar helt fantastiskt med Brev till 10:e våningen. Det finns inte en låt som jag inte tycker om. Då han har lätt att förstöra en låt med syntinslag. En skiva jag älskar helt enkelt.

När jag var en lillskit lyssande jag på Hjalle & Heavy, tror jag hade en eller två skivor med dom. Mina hjältar från På Rymmen. För några år sen då jag och vännen målade om mitt rum hade hon bränt en målar skiva. Där ett Mimikry var med. Jag fastnade och blev kär på nytt. Hjalle & Heavys nya band. Och förra året fick jag se dom live. Älskart.

Här är jag

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att hitta resor till Barcelona? Eller är det bara jag som är lite efter? Flyg är nästan omöjligt. De flesta mellanlandar lite överallt som drar ut en flygresa på mindre än 4 timmar till nästan ett dygn. Och sen att bara flyga dit är svindyrt om jag ska jämnföra med ett Vingpaket jag har hittat. Varken apollo eller fritidsresor flyger till Barcelona. Så det lutar att flyga och boka hotell med Ving. Inget fel med det. Men hade vart roligare med valmöjligheter.

Jag längtar tills vi bokar. En weekend resa i Barcelona. Jag tycker om att våga hoppas.

Jag är precis hemkommen efter en underbar dag. På Kris och Trauma pratade vi om mina framgångar. Hur jag har utvecklats. Hur jag sträcker ut min hand då jag behöver hjälp och hur jag vågar hoppas på framtiden. Jag tycker om den jag har blivit nu för jag har blivit den jag var innan rånet. Jag har blivit mig själv igen. Sen att jag fik spendera dagen med fina fina människor värmer ännu mer. Shoppingrunda med syster och bio, middag och en öl med fina vännen blev ett perfekt slut på en perfekt dag.

Vi pratade om hur vi har levt. Hur vi saknar stunderna. För vi fann lyckan i sorgen. Vi hade varandra och lyckats kravla oss upp från den gropen vi grävde åt oss själva. Vi har växt upp och blivit två starka individer. Istället för att prata om våra senaste upptåg pratade vi om hur det är att vara sambo. Mot- och medgångar. Delade erfaenheter och sökte tips. Det här är ett nu jag vill leva i.

David Bowie - Suffergate City

Jag är trött. Innan jag gick till jobbet i morse satt jag hukad över toaletten och hulkade. Att jobba sjuk är inge roligt och jag tackar proviva som tog mig igenom dagen. Jag lyssnar Volbeat – Mr. & Mrs. Ness och försöker finna lite energi. Jag borde ta en dusch och måla naglarna. Måla naglarna får det bli då det är minst ansträngande.

Trotts mörka ringar under ögonen, spuckna läppar och prickig kropp känner jag mig ändå på topp. När ens hår luktar viol går inget annat.

Jag älskar varje sekund av det. Linkin Park är nog det enda bandet som kommer undan med att använda synt så mycket. Då jag är en smula synthatare. Det var nog Linkin Park som fick mig att börja lyssna på texter, som fick mig att få en annan förståelse till musik.

Linkin Park har följt med mig länge. Deras samarbete med Jay-Z tog mig med storm. Speciellt Numb/encore.

Utslagen har inte försvunnit och jag känner mig bara äckligare och äckligare. Det är fläckar, prickar och torra områden överallt. Det är röda utslag överallt. Tur nog inte i ansiktet. Idag ska jag spendera mina sista pengar på att köpa medicin på apoteket. Jag tycker inte om att ta en tablett så fort något problem uppstår. Oftast när der kommer till feber och smärta väntar jag oftast ut de. Men nu har jag väntat i tre veckor. Jag väntar inte längre. Idag efter jobbet går jag till apoteket.

Det känns som att tiden står stilla. Att det aldrig blir en ny dag. För alla dagar ser ut de samma. En tom lägenhet att komma hem till. Inga husdjur som möter en vid dörren. Ingen man som sitter i soffan och spelar Starcraft. I hans jobb resar han mycket. Men nu blir de dubbla då han åker till Budapest morgonen efter han kommer hem. Jag behöver ljud omkring mig då jag ska sova. Så jag slipper lyssna på stegen ute i trappen. Jag behöver lampor tända så jag slipper jaga skuggorna. Det är inte bra för ekonomin eller miljön för mig att vara själv. Men sen har jag en stor säng som jag ligger i mitten av. Två täcken över mig och fyra kuddar under huvudet. Det som saknas är mina katter.

Några av mina semesterveckor börjar bli planerade. Fyra dagar i en stuga utanför Gränna med mamma, lars och syster. Det ska shoppas, bada och äta polkagrisar. Sen blir det till att klämma in en festival. I Sverige var det bara Sweden Rock som lockade mig. Men sen nämde Jimmy en annan festival. Download festival i England. Biljetterna finns kvar, billigare än de flesta festialerna i Sverige och artisterna som har spelat där är tunga. Och sen att Avenged Sevenfold spelar där lockar ännu mer eftersom vi missade dom i Stockholm, även fast vi hade biljetter. Nu gäller det att hålla tummarna att vi hittar ett gäng som vill åka.

Tur de att jag somnade tidigt igår, närmare halv tio. För från klockan två i natt kunde jag inte sova. Halsen var tjock och ett konstant illamående. Vid sju var det bara att palla sig upp för att tvätta. Efter flera glas med jucie mår jag som tur bättre. För ikväll ska jag jobba och imorgonbitti. Så om jag ska kräkas blir der imorgon eftermiddag.

Jag får inte bli sjuk nu. Jag hinner inte det, jag måste jobba.

Förut lyssnade jag inte på Kent. Jag tyckte inte om Kent förutom låten Utan dina andetag. Men en sommar förljde jag med min fina vän på en konsert i Zinkensdamms IP. De första bandet var underbara Thåström, första gången jag såg han live och det var magiskt. Bandet efteråt var Kent. De kunde aldrig mäta sig med Thåström men under deras spelning hittade jag några låtar jag fastnade vid, som 747. Varje gång jag hör en Kentlåt blir jag glad.

Idag känner jag mig förbannat lat. Orkar inte ens gå ner till butiken som ligger fem minuter ifrån. Ska bara få i mig lite mat sen ska jag peppa mig att gå på promenad. Ska hämta ett paket sen måste jag få frisk luft. Att vara inne en hel dag, helt själv tär på mig. Jag får inte hamna i den onda spiralen. Jag längtar efter tights och gummistövlar-väder. Det blir inte enklare, skönare och ändå snyggt än så.

I natt var det drömmar blandad med verklighet. Allt började med att jag missade min tid och inte gick till banken. I morse vaknade jag innan väckarklockan och är beredd på att alla mina ärenden. Idag ska jag till banken och fixa nytt betalkort då mitt snart går itu. Det blir inte till att fixa lägg då mitt hår behöver tvättas och jag känner mig fortfarande äcklig av de här nässelutslagen. Efter att ha kollat på kontot insåg jag att pengarna tryter och jag har inte råd med nässelmedicin. Heja mig.

Tydligen kan läkare också bli sjuka. Så nu ställdes alla mina planer in och jag tackar och tar emot. Min rygg har mördat mig hela natten. Somnade närmare två då jag har en knut som ligger och trycker just vid lungorna. Idag ska jag vila, och spela!

Jag är som effektivast dom dagarna jag jobbar. Nu är lägenheten städat och om någon timme blir det till att jobba. Då jag har sovit en hel natt utan mardrömmar kan inget gå fel. Då jag har fått sova med fönstret öppet utan att frysa blir det bara ännu bättre. En dag som jag ler emot världen.

Jag tror jag mår bäst mellan olika årstider. Då världen förändrats och man ser att livet går framåt.

Igår var jag så trött så jag bara gick och la mig i sängen och somnade till 7th Heaven. Och nu smakar jag inte alls gott ur munnen. Jag undrar vad den här veckan har att erbjuda. För de senaste gångerna Jimmy har vart ute och rest har jag antingen varit på botten och krälat eller så har ett helvetet brytit löst (som rånet, och rättegången). Jag ska jobba sex utav åtta dagar och hinna klämma in olika ärenden.

Nu ska jag upp, göra mig en kaviarmacka och sen spela mer Fable 2.

Nu kan man fråga sig vad jag har gjort hela dagen. Något kreativt och socialt? Icke. Jag har fläskat i soffan och funnit mitt nya beroende. Förut var det tetris och pussel. Nu är det Fable 2. Spelade i sex timmar non stop. Nu svider mina ögon. Jimmy åkte till Norge idag, kommer hem under torsdag natt och sen beger han sig till Budapest på fredagmorgon. Nu har jag en sysselsättning då jag inte kan sova. Veckan är räddad.

Det gick rätt smärtfritt på IKEA. Jimmy var för trött för att säga emot och jag plockade på mig de jag ville ha. Men jag kunde aldrig tro att välja toalettsits kunde vara så svårt. Vit eller svart, vit eller svart. Det fick bli den vita som passade de flesta tack vare att det var justerbar. Det kallar jag att de de vuxna beslutet, praktiska framför de fina. Sen fick fina blommor och nya vardagsrum gardiner följa med oss hem.

Sen ska jag testa att laga thaimat. Spännnade.

(och bowlingen gick inte bra igår, jag förlorade. Men lyckades få en strike och två spärrar)

Idag ska den här vackra tösen till IKEA. Först ska jag försöka få liv i min man. Inte det enklaste varje gång. Speciellt då gårkvällen var topp.

I natt var det någon som slet ut mitt hjärta. Drömmar som gjorde mitt liv till ett helvete. Drömde att ett rån hände mig igen. Men den här gången var mamma i butiken och hon blev mördad av dom. Den smärtan jag hade i drömmen. Allt var för verkligt då drömmen hände där jag jobbade och där jag bor. Att de var personer jag känner. Den smärtan. Aldrig igen.

Jag är mätt mätt mätt. Gjorde en pizza från grunden. Massvis med ost och ruccola. Väldigt lätt recept. Medan degen jäste gjorde jag den goda tomatsåsen och rev all ost och hakade skinkan och allt annat gott. Nu börjar min helg, ledig tills måndag. Det är gött. Och imorgon blir det till att bowla. Ett år sen sist. Efter mina tuffa dagar känns det bra att få vara med sina vänner en kväll och bara må bra.

Då jag sitter på youtube brukar jag sitta där timmar i streck. Förra året hade jag turen att se Thåström för andra gången. Den spelningen var mörk och dyster. Jag var trollbunden under hela spelningen. Jag tog in allt. Allt från hans handrörelser, maniska blick till de tonerna som skrek ångest. Thåström kommer alltid påverka mig. Han kommer alltid vara störst.

En av de bästa spelningarna jag var på förra året var Stone Sour.Hittade flera klipp på youtube om vilket mästerverk den kvällen var. Corey är född till att stå på scen. Ingen nonchalant stil utan ett samspel med publiken. Den kvällen var en fin blandning med ös och intensivitet. Inga moshpits utan wall of dance. Det var en perfekt kväll för mig.

Många hänvisar Jimi Hendrix till en gitarrgud. Och det är han. Men de jag älskar med han är rösten. Den mörka, rökiga och tunga rösten. Den är unik och representerade han som person. En musikalisk man som försvann från vår jord men inte från rocken.

Igår ledsnade jag enormt och gick in på vardguiden.se. Sökte på röda prickar och de första som kom upp var nässelutslag och poletten trillade ner. Fin allergiskreaktion jag har fått. De första prickarna kom då jag var hos mamma och alla pälsdjur och när jag kom hem blev det värre då det fortfarande var katthår kvar i lägenheten. Nu börjar de äntligen bli bättre. Prickarna börjar försvinna (som är överallt) och det kliar mindre. Min lediga dag blir till att städa bort julen och allt katthår.

I am a little more provocative Than you might be, And it's your shock. And then your horror on  Which I feed So can you tell me What exactly does freedom mean? If I'm not free to be as twisted As I wanna be Don't wanna be another player Losing in this game I'm trying to impress upon you We're not the same My psychotic mentality Is so unique I'm one aggressive motherfucker Now, wouldn't you say?

 

Disturbed - Divided

Idag har vart en sån jävla bra dag på jobbet. Att få jobba med chefen är väldigt kreativt så hon låter mig utvecklas. Hon låter mig ta ansvar. Det är sådana här dagar musiken får ett helt annat perspektiv. Det är sådana här dagar vägarna ser annorlunda ut och det är sådana här dagar ensamheten inte är så jobbig. Det är sådana här dagar jag älskar. Det är sådana här dagar jag vill ge fingret åt allt skit. Och verkligen lyckas med det.

Det är Thåström som får stå för dagens musik med ett av sina projekt. IMPERIET. Låten får min mage att knyta sig. Oftast orkar jag inte höra igenom hela låten. Vid meningen att föråda en vän är det värsta brott byter jag låt. Jag är en idiot får mig alltid att ranska mig själv och hitta fler saker att tänka igenom. Ett geni med ångest. Kan det gå fel?

Jag tror att jag har fått röda hund. Röda små pricker över hela kroppen som kliar. Jag kanske borde ringa läkaren? Eller en fin allergisk reaktion till pälsdjur. För de första prickarna kom då jag var hos mamma över jul. Men jag är duktig som inte kliar. Jag vill så gärna. Men om jag börjar kommer jag aldrig kunna sluta.

Ett band jag upptäckte på Taste of Chaos var Halestorm. En tjej med känsla och attityd. Jag blev förtrollad då jag såg henne på scenen. Det är de jag älskar med festivaler. Nya band att upptäcka. Ny musik att ta sig till. Att få vara del av något. Varje gång jag hör låten igen så tänker jag tillbaka till den första stunden. Jag älskart. Love/Hate Heartbreak.

Av Jimmy fick jag en konsert i julklapp. Jag får välja vilken jag vill. Just nu lutar det till Nationalteatern. Ska bestämma mig i veckan. Tackar för att de har deras revy under två dagar. För under andra dagen finns det platser längst fram. Det lockar. Lockar väldigt mycket.

Igår låg vi och tittade på filmen The Town. En bra film. Men för mig var det nervkittlande. Det tog mig tillbaka till den värsta månaden. Okrontrollerade skakningarna. Rädslan. Distansen och hur ens liv vänds upp och ner. Mitt illamående kom tillbaka och sitter fortfarande i. Jag såg aldrig slutet då det blev för mycket för mig. Min rädsla har byggts på under flera dagar nu. Då tanken slog mig att han går fri. Tanken slog mig att jag kommer vara själv rätt mycket då Jimmy reser ofta. Tanken slog mig att min trygghet försvann lika fort som den eftermiddagen i oktober.

Nu skäms jag. Har totalt glömt bort mammas födelsedag. Hon ringde nyss och påminde mig. Första gången. Men kan nog mest bero på att det är första gången vi inte ses på hennes födelsedag. Grattis Älskade Mamma.

Introt till den här låten är en riktig teaser. Den bygger upp och bygger upp och sen kommer det. Jag vill dansa, jag vill sjunga och livet känns alltid bättre. Guns N Roses är orginalet och inte den nya uppsättningen. Det går inte att återskapa ett mästerverk.

Det känns som att 2011 skulle kunna börja bättre. Efter tio timmars arbete bar det av till Bromma för att fira nyår. Var nykter under hela kvällen och åkte hem just efter tolv slaget för att gå upp tidigt idag för att jobba. Vi hade fyra kunder under de första 1 och en halv timme. När jag kom hem slockande jag och sov tre timmar. Efter en dusch vill jag bara somna om igen. En halv köttfärsbiff är allt jag lyckats få i mig idag. Så energin är som bortblåst.