Natten gick någorlunda bra. Jag lyckades tillslut somna och sova hela natten. Men det är nu på morgonen som helvetet börja. Olika sekvenser från händelsen började komma tillbaka, ögonen som stirrade, hur de skrek och hur de lurade oss. Anklagar mig själv för att jag var så naiv. Hur jag lyckades tränga undan då de knuffade/drog undan mig. Jag kommer verkligen inte ihåg det. Trodde bara att han där utanför lyckades få upp dörren.

Vi hade en dragkamp. Jag som står på insidan och försöker dra igen dörren. Han utanför som drar upp. Jag som håller armen för springan så ingen kommer in eller ut. Hur jag höll fast karmen så mitt grepp inte skulle släppas. Men sen var de ute. Fly förbannad var jag. Började skrika medan idioten står där "Vad har jag gjort? Vad har jag gjort?" Äckliga människor. 

Det är så mycket som skrämmer mig kring det här. Kommer jag bli cynisk nu? Kommer jag tro det värsta om människor och lyssna på alla fördomar? Att vi också sprang efter, gjorde motstånd. Vem gör sånt? Det kunde ha gått väldigt illa. Men ändå känns det bra att jag gjorde motstånd. Att jag sa ifrån, att ingen får trampa ner mig sådär. Men sen skrämmer dig mig att hur människor kan ha så olika personligheter. Att de ändras så drastiskt. Hur de kan gå från att vara snälla och charmiga till att bli så helvetiska och vidriga.