Det känns en smula absurt. Väckarklockan står på 03;45. Jag vill hinna pussa Jimmy hejdå innan han åker till Tyskland med jobbet. Bästa är att då han har gått får jag krypa ner på hans sida under hans täcke. Mitt hjärta blir tungt av att veta att han inte kommer vara hemma under rättegången. Att hans trygghet kommer vara i ett annat land. Men tur de att Jimmy kommer komma hem på tisdagnatt.

Jag har kommit till en bra insikt då det kommer till rättegången på tisdag. Jag har inget att vara rädd för då jag inte har gjort något fel. Jag gjorde rätt och mer än förväntat. Ingen kan anklaga mig för att jag har gjort fel. Just nu känns det som jag kommer äga rättegången. Men det kan snabbt ändras.