Måste nog vara topp tre spelning för mig. Herrejävlar. Det är svårt att förklara för er som inte var där. Men publiken var så tajt och hängiven. Det var ös. Men inget tryck eller moshpits som jag såg. Förbandet togs emot varmt av oss. Inga hårda ord. Corey Taylor var tacksam och hyllade oss lika ofta som vi hyllade dom. Vissa stunder var publiken hans leksaker, marijonetdockor då vi gjorde precis som han sa. Han älskade det och vi älskade det. Jag fick aldrig höra min Zzyxz Rd. Även om jag är besviken så är jag överlycklig ändå. Bästa impulsköpet och en av de bästa konserterna.

(Photos By Jimmy)Han var rätt stolt över dom.

När vi kom till Taste of Chaos hade Halestorm precis börjat spela. Kraften hon har i sin röst. Hur det kändes som hon spelade på en underground club. Rökfyllt rum med ett glas i handen och mikrofonen i andra handen. Den här låten gjorde hon så mystisk, smärtsamt, trollbundande. Den är mycket kraftigare live.

Mindre än en timme kvar tills jag slutar. Sen blir det hem för att duscha, tagga till och sen dra vidare till Arenan, Fryshuset för att fortsätta i samma stil. Musik. Metal. Det blir Stone Sour. Jag hoppas på en mjukare spelning, inte lika hårt som gårdagen. Jag vill höra deras låtar som får mig att slappna av.

Thåström, Johnossi, Crazy Lixx,
Twisted Sister, Sebastian Bach, Alice Cooper,
Europe, Ed Kowalczyk, Hoffmeastro

För någon timme sen fick jag att mail och spelschemat inför morgondagen. 35 minuter är allt Buckcherry får imorgon. Ett Vampire Diaries avsnitt är längre än det. Det känns som ett skämt. En förolämpning. Fast 35 minuter är väl bättre än inget? Men morgon dagen kommer att bli grym. Två scener och åtta band. Fast satan vad sliten jag kommer vara då allt är över.

Onsdag; jobba till tre sen iväg till hovet. Där Disturbed avslutar allt 00,10
Torsdag; upp och jobba på morgonen. Sen blir det Stone Sour på kvällen.
Fredag; upp för att åka till Danderyd och Kris & Trauma, sen blir det hejdå bak och umgås med vänner
Lördag; Någorlunda sovmorgon. Sen iväg och äta middag ute och sen Avenged Sevenfold.

Man lever en gång, pengar är till för att spenderas. Det blir Stone Sour den 18 november. Jag kommer vara high on life den veckan. Tre konserter på fem dagar, fem stora band och massvis med förband. November är snart här.

Jag fattar inte riktigt vitsen. I Storbrittanien turnerar Stone Sour och Avenged Sevenfold tillsammans. Jag älskar då band gör konserter tillsammans. Lyckades se då Shinedown och Disturbed gjorde spelningen ihop. Mer energi från publiken och en motivation från banden att göra bättre ifrån sig.

Nu frågar jag mig hur Stone Sour och Avenged Sevenfold tänkte då de ska spela i Sverige? Varför splittrade de upp? Den 18 november spelar Stone Sour och sen, två dagar senare kommer Avenged Sevenfold? Varför inte mosa ihop allt på samma dag som de gör i Storbrittanien? Är de för dyra för Sverige?

Jag vill ha mitt svar, jag vill se banden ihop! Tack vet jag Taste of Chaos.

Nu är det mindre än en månad kvar till Taste of Chaos. Jag ska få se tre äckligt bra band. Disturbed, Buckcherry och Papa Roach för bara 395kr.  Tre dagar senare ska jag få se Avenged Sevenfold. Det blev en bra start på vintern och nu har jag fixat ledigt alla dagar också. November du får gärna komma nu.

Jimmy läste någonstanns att Rockweekend ska begäras i konkurs. Det är sorligt. För deras festival var min första. Tack vare Rockweekend har jag fått se enormt många bra band. Som Twisted Sister, Mimikry, Danger Danger, Deep Purple, Helloween, Sonic Syndicate, Thin Lizzy,  Craz Lixx, Europe, men framförallt Alice Cooper och Sebastian Bach.

Det är inte en av deras bästa låter. Men det är fortfarande Hinder. Bandet som får mig att släppa alla hämningar och får mig att vilja ge järnet. De har ett nytt album på gång. Ett album som jag måste ha. Bäst för dom att de spelar i Sverige. För de senaste året ha de turnerat i USA och i Kanada. Men vi hade tur. En gång, då de släppte Extreme Behavior kom Hinder till Sverige. Intimspelningen på Klubben. Sjukligt glad över att jag var där.

JAG VILL SE VOLBEAT IGEN!

Gårdagen spenderades på Gröna Lund med släkt och vänner. Det åktes karuseller och vann choklad. Men huvudattraktionen var såklart Europe.

För två år sen fick jag se dom under Rockweekend och då fick jag höra alla klassiker som Carrie, Rock The Night och The final Countdown. Där hade jag väldigt bra platser och publiken var underbar. Igår blev det andra gången jag fick se dom. De hade inte stått på Gröna Lund scenen sen 1985. Men tyvärr var jag inte riktigt frisk, jag frös och var helt snuvig och tjock i huvudet.  Europe börjar med eld som sprutade och de river av Last Look at Eden. Jag tackat och tar emot. Det var den låten jag ville höra och sen var jag nöjd. Vi stannade kvar vid två låtar till och sen var det hemgång.

Europe vet hur scenen ska ägas. De har varit med ett tag, rest i olika länder och bemött olika publikhav. De är världsvana och de har växt som band. Pudelfrisyrerna är borta, inte så myckey hopp och skuttande längre. De är hårdare nu. Även fast de ser botoxade ut kan jag inte göra något annat än att älska dom. Fast jag föredrar nog puddelrocken och deras spelning '85.

Såhär mycket såg jag av Hoffmaestro spelningen.
 

Eller nu ljög jag. Jimmy lyfte upp mig några sekunder så jag fick se deras energi på scenen. 15 000 personer var på den slutsålda spelningen på Gröna Lund. Jag är glad att vi slapp köoa då ett varsitt Grönan kort låg i våra plånböcker. Folk var som galna. Det klättrades på attraktionstak så de skulle få se bättre. På polisens order skulle de komma ner självmant eller så skulle polisen komma och ta ner dom. 25 min köandes till toaletterna. Eftersom jag knappt såg något drog vi efter en timme. Grindarna stängdes vid sju och vid nio då vi åkte var det fortfarande människor som försökte övertala vakterna att släppa in dom. Det kom fortfarande fullsatte spårvagnar med folk som ville in. Det var galet.   

Men helvete vilken energi det var under kvällen. Publiken stog inte stilla, pulsen var hög och alla var glada. Lite less är jag då jag knappt såg något. Menmen.

Om allt gör för sig kan november månad bli en galen konsertmånad. Biljetterna till Taste of Chaos är redan fixad. Jimmy har fixat biljetter till Bullet for my Valentine. Jag hoppar den spelningen då jag på höjd tycker om tre låtar med dom. Men sen har vi Bandit Boat som jag äntligen kan åka på. Eftersom båten ständigt höjde åldergräns innan jag hann fylla. Samtal har börjat ringas för att dra ihop ett gäng för att bege sig ut på Östersjön. Sen kommer vi till det stora, en spelning som får mitt nackhår att resa med bara av tanken. Avenged Sevenfold. Sen de första tonerna av Bat Country har jag älskat bandet. Biljetter måste fixas. Men problemet nu, mitt konto visar bara 45kr


12 - 13 Bandit Boat
16 Bullet for My Valentine
17 Taste of Chaos
20 Avenged Sevenfold

Det blev ett dånande jubel då bandet entrade scenen. Han drar av första låten på en gång och jag vill mest skratta. De tre första låterna innehåller salsadans, blinkande ljus och någon blandning mellan rock, jazz och techno. De tre första låtarna var inget jag skulle lyssna på. Men vilken energi, glädje och sammanhållning bandet hade.

Men sen låtsnar allt och låtarna avlöser varandra, den rocken jag känner igen är tillbaka. Han blandade gamla Live låtar med sina nya låtar från debutplattan. Han slutar aldrig att visa vad han går för. Svetten rinner från han men ett slut på hans energi finns inte. Vid några tillfällen brister rösten, fast bara för några sekunder. Det var en av de mysigaste spelningarna jag har varit på.  Det finns inget bättre än att se människor som brinner för vad de gör, som ger allt för sina fans. Jag ångrar det inte.

Cervello var förband åt Ed igår. Jag hade bara hört låten Stay and Bleed innan som spelades flitigt på Bandit förra året. Om jag inte minns fel var väl Cervello som vann Bandit Unsigned. Jag blev glattöverraskad över deras framträdande. De var längre inte ett skränande garageband utan de var synkade. De hade ett glöd men var inte för mycket heller. Basisten såg ju inte ut att trivas. Bandet var ändå tighta och det märktes att de älskar stå på scenen.

Nu väntar äntligen några dagar ledighet. Det kan behövas då min kropp snart tar livet av mig. Allt för lite sömn och hårda arbetspass.

Radion var nyss snäll mot oss. Information om vad som händer i veckan i konsertväg. Ozzy Osbourne spelar ju på tisdag. En utsåld konsert. Men på tisdag spelar en skönsjungande man som står på sina egna ben. Frontfiguren från Live har släppt ett debutalbum. Ed Kowalczyk – Alive. Det blir en intimspelning på Klubben. Musik jag lyssnade på förr men nu glömt bort. Jag är rätt sugen på att dra dit då jag ändå missade The Baseballs. Det kliar i kroppen. Jag behöver livemusiken. Sen intmspelningar är vackra, mer nakna och öppna. Få stå där och njuta. Kostar 240 kr.

Jag tog ett beslut igår. Jag hoppar The Baseballs. Kvällen ska ägnas helt och hållet åt födelsedagsfirande. Jag är redan pepp. Sväng förb systemet, sväng förbi den sista affären för att handla den sista presenten. Jag kommer tvinga till mig I dont feel like dancing, The Look och be om en omgång med bugg.