Jag är lite förbryllad över alla engelska kommentarer jag får på gamla inlägg. Sen är jag förbyryllad över att jag inte kan sova då Jimmy är borta. Somnade närmare två i natt och vaknade vid åtta. Har legat och halvsovit sen dess. Och jag är utvilad. Tandvärken är nästan helt borta. Så jag ska försöka klämma in att plugga i natt och imorgon efter jobbet. Då jag i ren frustation gav upp i går. Jävla skit prov. Vad har jag gett mig in på?

Längtar brutalt till lördagkväll då jag får dricka öl och lyssna på bra musik då jag är ute (dom få gångerna jag är ute går vi sällan till bra musikställen). På lördagkväll är det Bandit Rock Award. Då jävlar. Inga allt för bra band. Men jag klagar inte. Jag är pepp. Att få vara omringad av rock och rockare i flera timmar. Sen att Magnus Betner ska uppträda. Nämnde jag att jag är pepp?

Jag vägrar nejnejnej och åter nej. Jag förstår inte varför bra band (för något år sen var det Backyard Babies) som teamar ihop sig med Takida. För de första, de har inte alls samma stil eller målgrupp. Tror de förlorar mer än vinner på det. Som med BYB, under deras konsert var de mest små takida fans som stod i vägen. Jag vägrar. Jag ska inte på den här spelningen. Skäms.

Spelningen igår var rätt värdelös. Inte alls samma Emil som vi har sett tidigare. Eftersom jag har sett han fem gånger tidigare har jag en åsikt. Allt för många låtar från den nya plattan. Allt för mycket politik och allt för lite Emil. Innan har han haft en fin balans mellan politik och personligt. Sen gjorde han en synt version av en av hans bästa låtar. Gör om gör rätt.

Men alla gånger har jag gråtit. Även igår. Fast då var det av skratt. Hur han förklarade sin psykiska sida, en sida jag känner igen.

En fin kärlekslåt på skånska.

Den 4 Juli intar Alice Cooper Gröna Lunds scen. Kommer jag vara där? Kommer jag stå längst fram och rocka arslet ur alla? Sen att Bryan Adams och Flogging Molly också kommer dit, fast på andra datum. Känns som att jag borde skaffa ett Grönan kort i år igen. 189 kr och alla konserter blir gratis.

Då blir de tredje gången jag får se Cooper live och jag hoppas på ett bättre framträdande än vad han gjorde på Sonisphere förra året då han slaktade några av mina favoritlåtar.

Folk är rätt värdelösa. De blir inge Download Festival för mig. Tråkigt folk som inte vill följa med. De svider lite då deras bandsläpp har vart gryma, Alice Coope, Avenged Sevenfold, All That Remains, Bowling For Soup, Buckcherry, Cheap Trick, Def Leppard, Disturbed, Korn, Linkin Park, Mr Big, Puddle Of Mudd, Rob Zombie, System of a Down, The Pretty Reckless, Thin Lizzy och Twisted Sister.

Jag hade vart i himlen. Men går det att vara i himlen utan sällskap? Menmen. Får hitta något i Sverige som lockar mer. Kanske Metaltown. Då Avenged Sevenfold och Volbeat spelar där.

Lite svårt att ta bilder igår. Men de här får duga. Revyn var underbar. Det kom tårar för de var så fint. De står för något helt annat, som känns bortglömt nu. Deras glöd i deras åsikter. Deras syn på de själva. Hur de tar upp viktiga samhällsproblem och driver med de. Första akten var om deras musik, låtar jag kände igen. Som jag fick sjunga med i. En hel sktech handlade om Kåldolmar och Kalsipper. Det är svårt att finna ord till hur bra de var. Andra delen var mer om teatern. Mer om samhället. Jag var tagen. Bästa jag har sätt på länge. Samma känsla som jag hade då jag såg Alice Cooper, Thåström och Marilyn Manson för första gången.

Var rädd att dagens spelning skulle bli en ny Avenged Sevenfold katastrof. Biljetterna fanns varken på mailen eller en bokning på sidan. Paniken var ett faktum. Just för att vi visste att pengarna hade dragits. Sen slog de oss. Vi hade redan hämtat ut biljetterna. De hänger tryggt på vår dörr.

Sick Puppies ska spela på Bandit Rock Awards. Grymt så länge de spelar You're Going Down. För deras andra låtar känns mer som ett band som skulle kunne spela på Prom i High School filmer. Därför känns de jätteförbyrllat att de gör en grym låt. Jag hoppas på andra bra band då jag redan har biljetterna.

Efter all skit som har hänt nu i natt så impulsköpte jag två biljetter till Bandit Rock Awards. Än så länge har de släppt att Danko Jones ska spela. Då jag var där sist uppträdde fyra olika band. Kommer inte ihåg vilka de fyra var som uppträde under showen. Men de två banden efteråt som hade en varsin konsert var Shinedown och Staind. Det känns som våren kommer bli awsome.

Några av mina semesterveckor börjar bli planerade. Fyra dagar i en stuga utanför Gränna med mamma, lars och syster. Det ska shoppas, bada och äta polkagrisar. Sen blir det till att klämma in en festival. I Sverige var det bara Sweden Rock som lockade mig. Men sen nämde Jimmy en annan festival. Download festival i England. Biljetterna finns kvar, billigare än de flesta festialerna i Sverige och artisterna som har spelat där är tunga. Och sen att Avenged Sevenfold spelar där lockar ännu mer eftersom vi missade dom i Stockholm, även fast vi hade biljetter. Nu gäller det att hålla tummarna att vi hittar ett gäng som vill åka.

Då jag sitter på youtube brukar jag sitta där timmar i streck. Förra året hade jag turen att se Thåström för andra gången. Den spelningen var mörk och dyster. Jag var trollbunden under hela spelningen. Jag tog in allt. Allt från hans handrörelser, maniska blick till de tonerna som skrek ångest. Thåström kommer alltid påverka mig. Han kommer alltid vara störst.

En av de bästa spelningarna jag var på förra året var Stone Sour.Hittade flera klipp på youtube om vilket mästerverk den kvällen var. Corey är född till att stå på scen. Ingen nonchalant stil utan ett samspel med publiken. Den kvällen var en fin blandning med ös och intensivitet. Inga moshpits utan wall of dance. Det var en perfekt kväll för mig.

Av Jimmy fick jag en konsert i julklapp. Jag får välja vilken jag vill. Just nu lutar det till Nationalteatern. Ska bestämma mig i veckan. Tackar för att de har deras revy under två dagar. För under andra dagen finns det platser längst fram. Det lockar. Lockar väldigt mycket.

Nationalteatern i orginaluppsättning. Det lockar, det lockar väldigt mycket. En kabarerevy med satir och musik i en salig blandning. 

Ticnet beskrivning ; NATIONALTEATERN
Fyller 40 år och firar med kabarevyn ”Var det vi sa!?”
En föreställning i två akter
Nationalteatern i originaluppsättning återuppstår och presenterar
en nyskriven ”kabarevy” Bitande satir samt musikaliska
krumbukter med den kultförklarade teatergruppen, som efter år
i stillhet äntligen tagit sig samman för att åter sprida oreda i
kulturkretsar samt dela ut en och annan råsop mot etablissemanget i stort.

Biljetterna är rätt dyra. Och verkar vara slut där jag vill sitta. Långt fram. Bittert att missa. Sen vill jag inte sitta långt bak och riskera att missa något. Känns som jag borde bestämma mig snart. Men mitt vanliga problem. Knappt någon att gå med. Om man ska se Nationalteatern ska man se det men någon som uppskattar det. Inte bara följa med för sakens skull.

Biljetterna är bokade och betalda. Blir nu kanske sjätte gången jag får se Emil Jensen. Fjärde gången på Södra Teatern och femte gången med min fina vän.Ett datum att se framemot. Sen blev det en bra byteshandel för mig. Jag betalade biljetterna och i utbyte får jag Skittles. Vännen befinner sig i Nya Zeeland och har tillgång till de ljuvliga godiset. Jag längtar.

Jag hade en vacker dröm i natt, att Thåström skulle ut på turné igen. Då jag vaknade upp visste jag att det inte var sant, han hade ju en turné redan i början på året. Och han är ju den som inte den som alltid är på turné. Men men. Vacker dröm var det i alla fall.

Det blev ingen Avenged Sevenfold igår. Vi fick aldrig ut våra biljetter. Åkte runt till globen, gullmars, älvsjö och sprang runt överallt i Skanstull. Men alla ATGombud hade stängt. Ringde 118118 och hon fick fran att alla i stan hade stängt. Det kändes rätt ovärt att ställa oss utanför frysen för att hitta om någon sålde biljetter. Men att betala dubbla för en konsert kändes inte lockande. Vi åkte hem istället och hyrde film.

Det känns lite surt då Avenged hade fått gryma recensioner. Men jag får bara hoppas att de kommer till Sverige snart igen.

För mig var det tredje gången jag fick se Disturbed. Och den här spelningen var något helt annorlunda. Den var inte samma Disturbed jag har sätt förut. Utan ett mer sårbare band, vi fick se deras inre och musikmässigt så var de djupare. Vissa recensioner sågade dom. Men jag kan inte göra något annat än att hylla. De testade på något annorlunda och vann mitt hjärta ännu mer.

I onsdags fick jag äntligen se mitt efterlängtade Buckcherry. De levererade. Jag klättrade på väggarna. Det var ös. Det var drag. Fuldans på hög nivå. De spelade gamla och nya låtar. Inget mellansnack. Knapert med tid men då använde varje sekund av dom. Lit up, Tired of you, All Night Long och Crazy Bitch.

Om Buckcherry kommer tillbaka så är jag där igen. Hans ryggtatuering är inte fyskam heller.