Trotts en glömd kamera och regnstorm lyckades jag ta dom här bilderna med mobilen.

Bussen påväg till Sonisphere slår det mig. Helvete. Jag hade glömt kameran. Jag var för bakis för att vänta om. Accepterade läget och försökte hitta på andra lösningar. Men när vi väl kom dit var jag glad över att jag inte tog med mig kameran. Den skulle ha blivit förstörd på en gång. Vilket satans oväder och inga recurser fanns det att hålla den större delen av publiken torra.

Några bilder tog jag med mobilen. De kommer upp sen. Och en bättre uppdatering om gårdagens festivalande.

Jag blev så lycklig och chokad så jag var nära att kissa på mig. Kanske inte. Men vill bara strycka under hur pissglad jag blev av min upptäckt i tidningen.

Förra året var jag på Taste of Chaos där In Flames och Killswitch Engagde var huvudattraktionerna. I år är det dags igen. Dra mig baklänges. Line-upen är Disturbed, Papa Roach och Buckcherry. Disturbed har jag redan sett två gånger. Det var under min första konsert jag träfafde Jimmy. Men Buckcherry och Papa Roach?! Som in i helvete vad jag har längtat.

Priset? 395kr.

Lyckan var gjord då jag äntligen fick se Mimikry uppträda på Rockweekend. Tyvärr missade jag början för att Danger Danger var försenad. Men vilket drag dom hade. Jag älskade varje minut. Mina punkinfluerade dagar kommer tillbaka. Men nu är det dags att tagga till sleaze, hård rock och underbara gammelrock. Sonisphere nästa helg.

Spelschemat för Sonisphere är släppt. Helt värdelösa tider. Att alla band spelar tidigt och ingen efter elva på kvällen. Det är de som är de magiska med festivaler, kvälls och nattspelningar då solen har gått ner. Då förfriskade människor är trollbindna av musiken. Dagen ska spenderas på ett soligt festivalområde och sen då det börjar bli kyligare ställs man i publikhavet och njuter.

Men nej då, på Sonisphere blir det inte alls sent. Fast tur nog spelar mina band på slutet, Maiden, Cooper och Mötley.

Fredag 9/7


Danger Danger; Jag har nog aldrig varit så kär då jag ser ett band live. De bjöd på sig själva. Det var ren glädje i deras framträdande. I slutet på spelningen kom sångaren ner i publiken. Gick runt bland oss och sjöng. Det finns inget bättre än att se ett band som älskar vad dom gör. Såklart avslutadade dom med Naughty Naughty.


Twisted Sisters; Början på deras spelning var rätt, för mycket. Dee Snyder sprang bak stup i kvarten och gjorde något. Men deras spelning vände och blev helt sinnesjuk då de spelade We're not gonna take it. Underbart att de inte lämnade den till sist. Hela Rockweekend sjöng med för fulla halsar. De gjorde en fin hyllning till Dio också. Spelade Long Live Rock 'n Roll. Det var fint. Att Dio inte blev bortglömd.


Crazy Lixx; Grundplanen var att Lixxen skulle spela samtidigt som Twisted. Men tur nog ändrades speltiderna. Det märks att Lixxen är nybörjare. Men att de brinner för musiken. Att hälften av bandet är stjärnor. Det var jag och Jimmy med alla sleazar. När de spelade Children of The Cross blev jag helt till mig.Den är vacker. Måste höras.


Sebastian Bach; Festivalens höjpunkt. Allas våra Bach. Jag visste inte vad jag hade förväntat mig då han hade gått ner sig rejält. Men jag hade inte behövt oroa mig det minsta. In på scen (försenad) kommer en fit Bach. Han drar av låt efter låt. Blandad med Skid Row och egna låtar. Galen man som sjunger små grodorna och svingar microfonen så den nästan träffar alla runt han. Även Bach gjorde en hyllning till Dio, en snutt av Heaven & Hell.

Lördag 10/7

Kamelot; Här har vi ett band jag inte kommer lyssna på hemma själv. Men skulle aldrig säga nej till att se dom igen. Ett norskt band som spelade skiten ur alla andra metalband. Första gången jag hörde dom var på scenen i Mohed. Publiken hurrade. Trotts deras råamusik var de publikvänliga. Smutt.


Saxon; Ett sjukt mäktigt band. Deras spelning var efter Deep Purple flopp och lyckades vända hela kvällen till något riktigt bra. Musiken var hård, rösten var mjuk och mäktig. Det dånade ut i mörkret. Musiken som görs nu kan aldrig mätas mot musikerna från förr.


Bona Fide; Ingen aning om vad de spelar för musik därför har jag ingen aning om de är bra. För deras spelning var samtidigt som Saxon. Och när vi gick från området såg vi en scen fullproppad med människor som var glada. De påminde mycket om förra året då vi såg Andrew W.K och till hans Party Hard. Ren glädje och festivalstämning.  Ett perfekt avslut.

Sista semesterdagen. Det har spenderats med att bada i Ljusnan. Snart går bussen hemåt. Jag vill inte hem, jag vill inte tillbaka till jobbet. Jag vill stanna i en semesterverklighet där musik och bad är vardagen. Men inte långt kvar till Sonisphere, att de har ordnat en förfest dagen innan på Kungsan är inte helt fel.

Recension om Rockweeked kommer nog imorgon.

Just nu sitter jag och peppar med Rockweekend spelningslista. Ikväll smäller det. Första festivaldagen av tre. Området öppnar vid sju på och venom avslutar kvällen och allt släcks ner vid 2. Den enda artisten som riktigt lockar är Tarja, sångerskan från Nightwish. Sen blir det till att springa runt, upptäcka nya band och hänga i öltält. Imorgon blir lite stressigare då det är åtta band jag MÅSTe se, och några krockar såklart med varandra. 45 min här och avlutning där.

Innan festivalen blir det till att bada och sen springa i Bollnäs centrum

Europe Rockweekend - 08

Jag är helt pepp nu inför veckans äventyr. Imorgon åker jag till mamma, blir två dagars badande och hundvakt. Sen på torsdag inleds tredagarsfestivalen Rockweekend, 53 konserter. Jag är så pepp. Har sett att det ska vara strålande sol också. Hur jävla underbart är inte det. Ikväll ska det packas. Blir ingen camping för mig då mamma bor i närheten. Men att springa runt i festivalområdet från 13 - 02

Jag är så uppe i varv. Jag vet inte hur jag ska ta mig ner. Jag fick ett infall idag, kan nog bero på att Sweden Rock är nästa vecka och jag är avis på alla som ska åka. Jag är så nära att impulsboka Metaltown, som är om två veckor, närmare den 18 Juni. Det ligger pengar på mitt sparkonto och väntar. Som ska spenderas på sånt här. Eller hemmet.

Det är ju det, jag vill faktiskt spendera pengar på vårt hem. Välja saker med omsorg så att det ska bli vårt. Men fortfarande, Metaltown. Festival. Öl. Musik. Göteborg. Som vi ändå ska till sen i Juli. Jag vet inte. Håller på att bli galen. Det enda som är ivägen just nu är att jag jobbar den helgen. Är allt för ekonomisk att ge bort den. Så på något vänster ska den bytas bort. Om vi nu åker.

Jag blir galen. Två fötter i olika världar. Vuxen och fria tonåren. Vi ska ändå på två festivaler till, några konserter. Men Metaltown. Där vi träffades igen, där han blev min festivalvän.

Jag älskar Gröna Lund. Vi bokade fort in tre konserter. John Fogerty, Europe och The Baseballs. Deras koncept måste nog vara den bästa någonsin. Att ta kända låtar, som har slagit igenom och göra om dom helt. Till rockabilly musik. Hur de lyckades ta fram 50-talet. Det får absolut inte missas. Grönan kortet ska inhandlas så konserterna blir gratis. Sommaren kom nu. Sen blir det till att se Melissa Horn och två festivaler också.