Fredag 9/7


Danger Danger; Jag har nog aldrig varit så kär då jag ser ett band live. De bjöd på sig själva. Det var ren glädje i deras framträdande. I slutet på spelningen kom sångaren ner i publiken. Gick runt bland oss och sjöng. Det finns inget bättre än att se ett band som älskar vad dom gör. Såklart avslutadade dom med Naughty Naughty.


Twisted Sisters; Början på deras spelning var rätt, för mycket. Dee Snyder sprang bak stup i kvarten och gjorde något. Men deras spelning vände och blev helt sinnesjuk då de spelade We're not gonna take it. Underbart att de inte lämnade den till sist. Hela Rockweekend sjöng med för fulla halsar. De gjorde en fin hyllning till Dio också. Spelade Long Live Rock 'n Roll. Det var fint. Att Dio inte blev bortglömd.


Crazy Lixx; Grundplanen var att Lixxen skulle spela samtidigt som Twisted. Men tur nog ändrades speltiderna. Det märks att Lixxen är nybörjare. Men att de brinner för musiken. Att hälften av bandet är stjärnor. Det var jag och Jimmy med alla sleazar. När de spelade Children of The Cross blev jag helt till mig.Den är vacker. Måste höras.


Sebastian Bach; Festivalens höjpunkt. Allas våra Bach. Jag visste inte vad jag hade förväntat mig då han hade gått ner sig rejält. Men jag hade inte behövt oroa mig det minsta. In på scen (försenad) kommer en fit Bach. Han drar av låt efter låt. Blandad med Skid Row och egna låtar. Galen man som sjunger små grodorna och svingar microfonen så den nästan träffar alla runt han. Även Bach gjorde en hyllning till Dio, en snutt av Heaven & Hell.

Lördag 10/7

Kamelot; Här har vi ett band jag inte kommer lyssna på hemma själv. Men skulle aldrig säga nej till att se dom igen. Ett norskt band som spelade skiten ur alla andra metalband. Första gången jag hörde dom var på scenen i Mohed. Publiken hurrade. Trotts deras råamusik var de publikvänliga. Smutt.


Saxon; Ett sjukt mäktigt band. Deras spelning var efter Deep Purple flopp och lyckades vända hela kvällen till något riktigt bra. Musiken var hård, rösten var mjuk och mäktig. Det dånade ut i mörkret. Musiken som görs nu kan aldrig mätas mot musikerna från förr.


Bona Fide; Ingen aning om vad de spelar för musik därför har jag ingen aning om de är bra. För deras spelning var samtidigt som Saxon. Och när vi gick från området såg vi en scen fullproppad med människor som var glada. De påminde mycket om förra året då vi såg Andrew W.K och till hans Party Hard. Ren glädje och festivalstämning.  Ett perfekt avslut.