Dia Psalma - Emelie

Gårdagen var värdelös. Mer värdelös än vanligt. Ville göra något, men visste inte riktigt vad. Ingen som kunde hitta på något med. Sen de som förstörde min dag. Jobbade 15 - 18,15. Tre värdelösa timmar. Snart väntar kvällsjobb, som tur är lite längre. Men imorgon. Ingen värdelös dag där. Ska till mitt kära Kristineberg, sola och grilla. Sen att de ska bli ännu varmare imorgon gör de hela ännu bättre.

 

Sitter och vaknar upp med yogurth och Scooby Doo på sexan. Natten innehöll jättekonstiga drömmar. Allt från att Josh Todd från Buckcherry hängde hemma hos mig, men att min syster förstörde allt genom att köra runt med mig. Gick oc grät i mitt rum och skvallrade till mamma. Sen att jag och en kollega skulle köpa coca cola, istället för att köpa de på jobbet skulle vi gå till en klädbutik där de sålde massor med cola flaskor i olika storlekar. Länge sen jag hade vrickade drömmar, och kom ihåg dom.

Halvnaken Josh Todd på taste of chaos

Gårkvällen var inget att leka med. Jag vill gå och lägga mig redan vid sju. Men Jimmy lyckades dra upp mig och vi tog en promenad till affärn. Handlade glass och kinderägg. Nödvändigheter som alla behöver. Det är lugnande att få hålla hans hand. Att få göra bomben på han i sängen och blir välkomen med en kram. Idag då han har varit på jobbet har ångesten krypit lite. Har hållt den i shack med musik och städat. Snart blir de promenad.

Min allergi håller på att ta livet av mig. Men de stoppar inte mig. Tillbaka i Stockholm och vi är hos min syster på söder. Håller på att förbereda lite kräftstjärtsallad, pestopasta och saft. De vankas för picknick. Förmodligen kommer jag vara däckad ikväll av allt snörvlande. De här måste bli en väckarklocka för mig. Att pollentesta mig. Vet att jag har björken, men det är något mer som ligger i min näsa och hjärna och jävlas.

Sen såg jag Winnerbäck. Tydligen är han granne med syster min.

När jag är hos mamma är de inte så mycket datorsittande för mig. Går in då och då på mobilen, men knappt något mer. Gick igenom bloglovin då jag såg att jag hade 59 inlägg. Betade av lite så jag inte hade världens hög då jag kommer hem. Men kan äntligen säga att tågbiljetter och hotell är bokad till Göteborg i sommar. Nu fattas bara Metaltown och West Coast Riot biljetter. Om de har tagit slut innan vi har hunnit boka blir de bara en mysig helg i Götet.

Snart ska vi gå till byns kyrka och se några uppträda, mamma jobbar som kontaktperson (eller något liknande). Så vi ska se ett barn från en familj hon jobbar med uppträda.

Dom flesta känner igen låten Living after Midnight med Judast Priest. Fast de jag inte visste, som min syster visade mig var att kära Disturbed har gjort en cover på den. Jag hade önskat att de hade gjort låten till sin egen. Satt sin Disturbed twist på det hela. Men de känns mer som en popcover än en metalcover. Disturbed ska hålla sig till de de kan, helst inte covers.

Judast Priest


Disturbed

Hade precis min sista natt själv hemma. Vanligtvis brukar Jimmy komma hem på fredagar. Men han kommer inte hem förens måndagnatt. Tur de att jag åker till mamma idag och slipper vara själv på en hel helg. För just nu spökar de i min lägenhet. Om katterna hade vart i liv hade jag trott att de var dom. Men icke. Det är bara jag hemma och något låter i de andra rummen.

Men innan jag får sly den här spökstaden måste jag duscha, packa, städa upp de sista. Sen ska jag pilla lita på min internetbank då jag blev rik idag. Och skicka iväg några inspobilder. Den 26e halv två är min tid.

Det känns som jag precis har köpt konsertbiljetter till AC/DC eller Iron Maiden. Biljetterna försvann väldans fort. Klockan tio släpptes de och nu är dom slut. På min födelsedag (17 September) drar jag och mina finfina vänner ner till Göteborg för en hel helg där. Fylld med firande, tivoli och konsertupplevelse. Det blir till att se Lars Winnerbäck. Hur han står mig varmt om hjärtat även fast jag knappt lyssnar på han längre. Men jag kommer alltid förknippa Winnerbäck med vänner, speciellt Cissi. Hur vi har gått på hans konsert för något år sen, '07. Hur vi har gått på hans skivsignering. Hur vi har lyssnat på hans låtar om och om igen. Blir mysigt att få uppleva de igen.

Ikväll gjorde jag något helt oväntat. Jag och Jennie åt god mat, drack vin och sträcksåg flera avsnitt av.... Glee. Så ikväll har jag sjungit med en massor. Speciellt då de körde Queen, Journey och Bon Jovi. I natt ska jag få sova då jag inte är ensamen. Jennie sover över på soffan och får ha walk of shame imorgon bitti. Medan jag ska vara hemma och boka konsertbiljetter.

Det blev ingen sväng förbi studion idag. Då jag stod i kassan insåg jag att mitt matintag har vart värdelöst de senaste dagarna. Då Jimmy är borta så kan jag inte sova eller äta. Jag var helt skakis och yr idag. Tur de att de bara var ett fem timmars pass. Nu har jag bäddat ner mig i soffan och ätit lite. Ska glo på Lyxfällan och sen ta en dusch, eller ett bad, och se Lyxfällan samtidigt. Multitasking.

Några ärenden på stan omvandlades till en fika och några timmars promenad längs Djurgården och Skeppsholmen. Det var så skönt att få komma ut. Andas frisk luft. Mysigt sällskap som fick de som kröp under mitt skinn att försvinna. Det ska göras om på onsdag men med vin.

Får se om jag drar förbi studion efter jobbet. Jag har en idé. Mamma vill göra en likadan. En fin vän tycker den skulle passa perfekt. Hoppas de går.

(känns bra att min reflex fungerar)

Nu ska jag börja med en sak jag länge har tänkt på, vegetariska måndagar. En goare lunch får man leta efter. Köttfärs gjord på qournfärs, starka kryddor och kidneybönor med fetaost sallad till.

Har lyckats missa tio avsnitt av The Big Bang Theory. Min kväll är räddad nu då Jimmys hotell inte har gratis internet. Han är borta åtta dagar. Innan har vi pratat på msn så ensamheten inte har vart så påträngande. Den här veckan får komediserier hålla mig sällskap istället. Tur de att Two and a half men, Vänner, Sienfeld, Solsidan och Rena Rama Rolf står tryggt i vår tvhylla. Men vilken serie ska jag se på den här veckan?

Jag har stängt ute omvärlden. Ett måste för att kunna andas. Nu är det inget som påminner mig att ett liv finns utanför. Det låter mer dramatiskt än vad det är. Men det är mitt knep för att få energi. Väntar på ett sms så jag vet att Jimmy landar säkert i Österrike. Jag ska försöka ta mig i kragen och börja tvätta upp lite. Trodde att vi skulle vara utan tvättstuga i tre veckor. Men är tydligen tre månader

Nätterna har blivit min värsta fiende. Då jag inte kan sova kommer allt i kapp mig. Att jag är ensamen. Jag hör Jimmy snarka bredvid mig. Jag hör hur vännernas fotsteg gåt hemåt. Jag hör hur ensamheten knackar på dörre. Ju bättre kvällen har varit desto svårare blir kväller. Större kontrast att jag är ensamen. Imorgon åker Jimmy igen. Ska försöka sysselsätta mig med att klara Fabel 3, umgås med vänner och att jobba. Till helgen blit det mamma. Finns inget bättre än att få umgås med min mamma. Någon som tar hand om en och aldrig behöver få förklara.

(jag och min fina vän som nu har flyttat till London igen)

Ikväll kommer bli en bra kväll.

Jag förstår inte att min mage fortfarande fungerar. I tre dagar har jag ätit prinsesstårta. En tårta som inte är laktosfri. Jag har svullat och njutit av att Jimmy fyllde år så man fick äta tårta måndag, tisdag och onsdag. Vi hade köpt två bakelser och två åtta bitars tårta. Det är fortfarande lite tårta kvar hemma.

Jag ställde in kvällens planer. Gör om och prioitera rätt. De sliter rätt mycket att sällan få träffa sin man. Att ständigt vet att om några dagar åker han igen. Jag har en tendens att fly i en mörk dimma så jag slipper känns saknaden. Men ikväll är det vår kväll.

Det är så fel. Ack så fel. Jag ångrar att jag lyssnade på Rockklassiker i morse. Fick höra orginalet av Land of Confusion. Visste inte ens att de var en cover. Den låten jag har hört, och den enda jag kommer lyssna på är Disturbeds. De är orginalet för mig. Men Herr Phil Collins står får orginalet och jag ryser. Det är så fel. Det rä för mycket synt. De är ingen Disturbed.

Genesis


Disturbed

Jag förstår inte att en sån här dag kan sluta i sorg i ensameten. Den gnager inom min. Men varför? Jag har mått bra hela dagen, hela gårdagen och jag kan gissa att de närmsta dagara kommer bli underbara. Men vad är de som fattas? Är de mörkret som fattas? Jag låter mig själv inte vara helt lycklig. Jag måste låta mig vara lycklig. Att få mig själv förstå att jag är värd alla glada stunder.

Idag är en dag då inget passar. Håret är kaos och jag känner mig mest äcklig. Om en och en halv timme kommer lite folk. Därför slängde jag på mig min fina rosa skjorta och Jimmys jeans. Det blir inte bättre än så.

Ska aldrig mer handla på Elgiganten på Kungsgatan. De kan inget som sina produkter eller om kundbemötande. Då Jimmy skulle köpa headset till min mobil i julklapp gav dom han fel headset. Samma sak hände mig då jag skulle köpa hörlurar till honom. Jag hade till och med modellnumret på Jimmys mobil så allt skulle gå rätt till. Jag dubbelkollade med han som gav mig dom och henne i kassan. När Jimmy öppnade sin present igår så var de såklart fel. Dom på Elgiganten hade gett mig headset och hans mobil kan bara ha hörlurar. Jag sa till och med till henne i kassan att Jimmys mobil inte ens stod med på listan. Men nejdå. Den skulle passa.

Jag blir så förbannad. Att de inte ens kan göra sitt jobb. Sen att de dumförklarade min syster då hon inte visste om att den gamla Ipod Nano inte fanns kvar längre. Fy på dom. Aldrig mer handla där.

Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller bli överlycklig över presenten jag fick av Jimmy i fredags då han kom hem från sin jobbresa i Norge. En plåtburk med Tyrkisk Peber. Men den är barnsäker. Varje gång jag vill ha en godis måste jag bända upp den med en skruvmejsel eller sax. Precis som med målarburkar. Men i slutändad så älskar jag nog min nya godisburk.

Jag håller på och styr och ställer i lägenheten just nu. Imorgon fyller Jimmy år och då ska lägenheten vara fin. Det ska ätas tårta och middag. Paketöppningen blir ikväll då folk kommer imorgon och de är skönt att få öppna presenter i lugn och ro. Vi hade inga vuxenpapper på jobbet. Så han får nöja sig med blått omslagspapper med bilar på.

Jag är fortfarande sliten efter lördagens bravader. Det är bara att inse. Jag är inte ung längre. Efter Bandit åkte vi hem till min vän som ska flytta till London, igen. Vi kom dit rätt sent. Eller som jag vill se de. Då festen hade börjat på riktigt. Vi lekte flygplan rätt mycket. Men de gick inge bra, för någon av oss. Så vi låg mest på golvet och skrattade. Kan vara därför jag har ont i magen? Ingen magsjuka. Utan en blandning med träningsvärk och skrattkramp.

Jag måste bli bättre på att ta bilder. Speciellt då man stod vid staketet, och där alla stjärnor gick fram och tillbaka till scenen. Plan Three började med att öppna galan. De har vart bättre förr. Men alltid roligt att se band igen. Hur de utvecklas och gör om. Galan var lite stressad. Men sen var de tio priser och sex band som skulle uppträda. Bullet och Pain var bra. Men inget jag annars lyssnar på. Royal Republic kickade allas ass. Det var nog där mitt headbangade började. De blev mer extremare under Sick Puppies spelningen. Jag rockade mer än alla andra. Vi gick under Danko Jones spelningen. Det var då vi hade lämnat staketet. De vi hann se var att de var rätt tråkiga. Inte dåliga. Bara tråkiga.

Nicke Borg var en prisutdelare. Jag blev rätt chokad då jag såg han gå bredvid mig, och jag var lite för feg att fråga om en bild. Men de bredvid mig gjorde de. Magnus Betner var också prisutdelare. De var allt han gjorde. Drog några skämt som var bra. Men hade förväntat mig en mindre show från han. Avenged Sevenfold vann ett pris och såklart var de inte på awarden, men gjorde en fin videohälsning till oss, så gjorde Iron Maiden också. Hardcore Superstar gjorde en kort och lite nonchalant hälsning då de vann ett pris.

I helhelt var de här en av de bättre Bandit Rock Award. Även min tredje. Folket är som alltid brutalt trevliga. Inga som bråkar eller knuffas. Jag älskade kvällen igår. Jag älskade att de hade bytt från Tyrol till Münchenbryggeriet. Öppnare lokal, fler barer och lätt att ta sig till toalett och balkong. Nästa år är jag där igen.

En av banden som spelar imorgon är Pain. Den enda låten jag kommer på som jag har hört är just Shut your mouth. Jag tycker om att få se nostalgilåtar live. Det blir en nyupptäckt på något sätt. Ska bli roligt att få se Pain då jag lyckades missa hans spelning under Metaltown 2009.

Tips från coachen. Spy aldrig upp chips. Aldrig aldrig aldrig. Var de vidrigaste jag har varit med om. Lyckades sova två timmar. Sen vaknar jag upp med världens illamående. Då är allt igång. Ligga och kvida i sängen och spy. Tycker de är dags för Jimmy att komma hem nu och ta hand om mig. Som tur har de värsta gått över och jag fick sova några timmar till.

Ska försöka jobba några timmar idag. Syster är beredd att komma då jag behöver henne.