Jag återkommer imorgon. Efter ett psykbryt idag har jag bestämt mig för att fira nyår trotts allt. Kunderna säger att jag glittrar som ett alien. De blir glada av glittret. Världen blir bättre om den glittrar. På mina naglar har jag målat dit fina silverstjärnor. Får se hur länge de håller. Måla naglarna på jobbet är inget jag rekomenderar.

Nationalteatern i orginaluppsättning. Det lockar, det lockar väldigt mycket. En kabarerevy med satir och musik i en salig blandning. 

Ticnet beskrivning ; NATIONALTEATERN
Fyller 40 år och firar med kabarevyn ”Var det vi sa!?”
En föreställning i två akter
Nationalteatern i originaluppsättning återuppstår och presenterar
en nyskriven ”kabarevy” Bitande satir samt musikaliska
krumbukter med den kultförklarade teatergruppen, som efter år
i stillhet äntligen tagit sig samman för att åter sprida oreda i
kulturkretsar samt dela ut en och annan råsop mot etablissemanget i stort.

Biljetterna är rätt dyra. Och verkar vara slut där jag vill sitta. Långt fram. Bittert att missa. Sen vill jag inte sitta långt bak och riskera att missa något. Känns som jag borde bestämma mig snart. Men mitt vanliga problem. Knappt någon att gå med. Om man ska se Nationalteatern ska man se det men någon som uppskattar det. Inte bara följa med för sakens skull.

... Får jag ta och lyssna på de gamla hederliga viset. Jag älskar den riktiga varan. Att få se skivorna stå i sitt ställ i vardagsrummet. Stoltsera och glänsa. Helst vill jag ha en vinylspelare. Men det är planer inför framtiden. Nu går Hinder varm. Tack syster att jag fick första och tredje skivan i julklapp. Konstigt nog hade jag bara den andra hemma.

Tydligen har jag få låtar med F på min datorn. Men jag vill välja underbara Foo Fighters. Ett band med ös och hjärta. Hur när jag var yngre letade efter de smörbandet som gjorde låten All my Life, men Foo Fighters kom alltid upp istället. Det tog mig ett tag för att börja gilla dom. Jag var en upprorisk snorunge som inte ville lyssna på rockmusik. Men nu är Foo Fighetrs ett stående band som alltid kommer vara i mp3, spotify och datorn.

(sen älskar jag att titta på youtube-klipp på konserter från Wembley Stadium)

När jag vaknade i morse kände jag en tomhet. Nattens drömmar hade spelat mig ett spratt. Först drömde jag om vampyrer, att jag skulle bli förvandlad till en. Men vi hann aldrig dit för de var så många som störde hela tiden. Sen drömde jag att Jimmy hade kommit hem. Han har vart uppe i Ljungaverk och firat jul. Men när jag vaknde var han inte här. Allt var bara en dröm.

Det högg till i hjärtat. Men i natt kommer han hem. Bara för att sova för att sedan åka iväg på kryssning imorgon och vara borta tre dagar till.

Jag försöker skriva något, men de kommer inte ner på rätt sätt. Tittar på ett 7th Heaven avsnitt som handlar om förintelsen. Det får mig att tänka på min ena kurs jag läste på universitetet Förintelsen 15hp. De jag har förjupat mig i skolan, folkmord. Hat mellan människor.

Det känns som en enkel förklaring. Men det handlar om varför vi kan ta distans till det hela. Varför vi låter oss inte ta till de som händer i andra länder, i andra städer. Just för att de händer inte hos oss, de händer inte på vår gata. Det händer inte mig. Inte min familj. Vi människor har delat upp oss i olika tillhörighetsgrupper just för att söka tillhörighet. Vi delar upp oss i nationaliteter, religionstro, familj, vänskapskrets. Vi delar upp oss i grupper istället för massor.

Att gruppera oss är oftast en god avsikt. Men som historian har visat oss kan de få hemska konsekvenser. Det är lättare att lägga hat och skuld på någon annan än sig själv. En syndabock ska stå till försvars. Jag kommer aldrig glömma en mening som de säger i filmen Hotel Rwanda "Folk kommer se de på tv, tycka de är sorligt men sen äta sin middag". Det är den där jävla distansen. Att det inte händer oss och därför går de inte att göra något åt. Att vi handfallna tittar på, både rädda för verkligheten och känner inte samma sammhörighet som de skulle hända oss själva. Jag har svårt för grupperingar, just för att de blir vi och dom. Inte oss.

Jag vet att det blev rörigt. Men jag var tvungen att få ner något av de som pågår i mitt huvud just nu. Jag saknar att studera. Få utlopp i seminaruim och skriva ner allt i uppsatser.

Jag vet inte om Dilba eller Evergrey gjorde den här låten först. För mig spelar det ingen roll. Jag mer än älskar Evergreys version av I'm Sorry. När de sjunger It's disgusting what dreams can do to you ryser det genom hela kroppen. Den här låten för mig att vilja kräkas av sorg och ångest. Låten har följt med länge och kommer alltid påverka mig.

Biljetterna är bokade och betalda. Blir nu kanske sjätte gången jag får se Emil Jensen. Fjärde gången på Södra Teatern och femte gången med min fina vän.Ett datum att se framemot. Sen blev det en bra byteshandel för mig. Jag betalade biljetterna och i utbyte får jag Skittles. Vännen befinner sig i Nya Zeeland och har tillgång till de ljuvliga godiset. Jag längtar.

I natt låg jag och vände och vred mig. Att sova i en tom säng har aldrig lockat mig. Varje gång Jimmy är ute och reser eller är uppe i Ljungaverk är min sömn obefintlig. Lite sömn och mensvärk resulterar alltid i illamående. Men jag ska bita ihop. Jag ska leta efter nya glas, hörlurar och strupbyxor till nyår. Sen blir det till att städa lägenhgeten. 

(vi hade nog världens fulaste julgran, mamma vägrade kapa toppen så grenarna längst ner fick ryka)

När jag kom hem blev jag så förbannad på mig själv. Mina nya hörlurar jag fick från Jimmy i julklapp glömde jag på bussen. När det slog mig brast det. Jag blev förbannad. Klättrade på väggarna och behövde luft. Därför gick jag ut och handla frukost och hämtade ut mitt paket från H&M. Två linnen, en klänning, en bh, trosa, servetter och en topp. Allt för 288kr. Jag är rätt stolt. Hoppas att allt passar bara.

 

Dagens låt är så vacker. Jag upptäckte bandet hos en bloggerska jag följde för länge sen. Hon byter ständigt adresser så ingen aning vad hon har nu. Bandet heter Dogs D'Amour och den sorgsna låten heter Princess Valium. Jag får nöja mig med ett album med dom då deras musik är så sinnesjukt svårt att få tag på.

Min mirakel läppgrej är borta. Ibland hatar jag mig själv för jag aldrig har koll på saker. Under de dagarna jag använde den blev mina läppar normala igen. Och nu? Stora sår som förr. Jag blir galen. Jag förbannar mig själv om jag har tappat bort den på jobbet för där är det omöjligt att hitta den igen.

Den låten jag vill visa idag är en med Backyard Babies. Min första låt jag fastnade för hos dom. Medan alla radior och musik kanaler spelade Minus Celsuis ville jag inget hellre än att de skulle spela A song for the outcast. För mig har Backyard Babies varit en start in till rockvärlden för mig. En gång har jag fått se dom. Trängdes med snorungar som var där för att se Takida. Men jag stod med vännen och syster i ösregnet för att få se de underbara BYB.

Om några timmar går bussen upp mot mamma där vi ska spendera hela julhelgen. Det kommer aldrig vara jul utan henne. Inget är packad och disken är inte gjord. Kanske dags för mig att gå upp?

.

Från och med idag tänkte jag gå igenom min musiklista på datorn. Varje dag publicera en ny artist i alfabetisk ordning. För vissa dagar har jag så många låtar jag vill visa och därför blir det här nog de perfekta sättet.

Vi börjar med en klassiker som de flesta borde ha hört. En öppenhjärtad, sårbar, förbannad och power låt från Alanis Morisette. Den här låten har jag lyssnat på om och om igen då jag har känt mig sviken efter uppbrott från förre detta pojkvänner. Hur jag har lyssnat på den här låten för att hitta styrka. Att Alanis satte ord på de frustrande känslorna jag hade inom mig. En låt jag alltid kommer ha med mig.

Trycket över bröstet börjar nu försvinna som tur är. Oftast är jag rätt bra i köket. Då jag väl fokuserar på att laga mat. Experimenterar med kryddor, går sällan efter mått så jag höftar för det mesta. Men ibland kan även det bästa fela. Speciellt då fokusen är på att öppna julklappar och inte på de kokande potatisarna i köket. Igår brännde jag vid potatisarna. Vattnet hade försvunnit för länge sen och det är ett brunt lager på botten. Mina nya kastruller ocskå.

 

Jag har ett förjävligt tryck i bröstet/hjärtat. Det kom igår som ett hugg och så fort jag rör på mig gör det ont. Men nu på morgonen måste jag tvätta, känns bra att lägenheten kommer vara städad eftersom vi åker iväg imorgon. Sen ska jag jobba ikväll. Ingen aning hur de kommer att gå till. Vissa tillfällen vill jag bara kräkas av smärtan.

Men tillbaka till trevligheter istället. Igår firade jag och Jimmy jul. Vi åker imorgon till olika håll och han kommer inte komma hem förens efter nyår. Därför var det extra mysigt igår. Åt god mat och delade ut klappar. Jag fick en stor digital bildram. En fin trälist ska köpas så den kan bli som en tavla hos oss. Sen är det bra nu då han kommer vara borta. Ska föra in massvis med bilder på han och katterna så jag inte känner mig ensamen.

Just nu står den bredvid min säng och visar finfina bilder.

Ikväll ska jag och Jimmy fira jul ihop. Lägenheten ska städas och mat ska lagas innan han kommer hem. Sen måste jag leta reda på något som kan fungera som julgran. De senaste åren har vi inte haft någon gran då det barrar för mycket och katterna tycker om att leka. En plastgran för mig är inte acceptabelt. 07 hade vi en palm och året 08 hade vi en en.

Förra året då vi firade julafton hos syster hade vi en riktig julgran. Idag ska jag på jakt efter något litet, mysigt och julaktigt.

Efter Kris och Trauma har jag börjat våga drömma. Lägga upp lång- och kortsiktiga planer inför framtiden. I natt kom det fram till mig att för att uppnå sina drömmar fungerar endast den hårda vägen. Inga nödlösningar. Om jag vill ha något måste jag göra det själv..

Nej, kanske inte så drastiskt. Men i natt drömde jag att jag köpte trisslott efter trisslott men ingen vinst. Inte ens ynka 25kr. Men besviken blev jag aldrig. Utan jag köpte bara nya lotter hela tiden. Min papperskorg blev överfull. Tur att jag hann vakna upp i tid så jag slipper veta hur mycket jag kunde ha ödlsat på ynka trisslotter.

Idag hände det igen. Fast nu i en coop butik i älvsjö där jag bor. En person som snattade och hotade personalen med kniv. Det är vidrigt. Hur din livssituation än är så avgör du i den stunden att ditt liv är mer värt än butikspersonalen. Vapen eller inte vapen. Du utsätter personalen för en sån jävla kränkning, du tar bort all trygghet som människan har byggt upp. Du förstör dens jobb och tro på människor.

Sen börjar jag bli mer rädd ju närmare jul och nyår vi kommer. Hur desperata männikor är för att få den perfekta middagen, kläderna och alkoholen. Hur de måste ha pengar, eller mat för att sponsra livsstilen som många lever för vid dom här helgerna. Tur nog har jag inte många tider kvar nu den här månaden. Men på onsdagkväll kommer det nog vara tungt. Jobba med en person som jobbar hos oss varje halvår. En rutinerad då hon jobbar men glömmer bort då hon längre inte gör de.

Men jag ska klara det. Det är jag som väljer och bestämmer över mitt liv. Jag väljer att våga jobba.

Just nu befinner jag mig hos pappa för att fira jul med han och farmor. Syster är såklart med. De senaste åren har vi alltid firat julen tidigare med han då julafton alltid har blivit med mamma. För mig blir det jul hela veckan. Jimmy och jag ska också fira tidigare då vi firar julafton i olika städer.

Så kommer det nog alltid vara för oss. Fira på olika håll då vi alltid kommer vilja fira med våra familjer. För mig är det ingen jul utan mamma och min syster. Det sitter i. Julen ska firas med familjen. Sen vad som räknas som familj behöver inte alltid vara de samma för alla.

Det moderna tekniken är rätt bra ska ni veta. Igår hyrde vi film genom X-boxet. Det blev en freaky film, The Losers. En action och krigsfilm som var mer som en komedi. Perfekt blandning helt enkelt. Den var konstigt, inte alls trovärdig och helt skruvad. Bäst var då de spelade Journey lite då och då. En film som jag rekomenderar.

Idag har det vart full rulle. Gjorde ett försök att bli männiksa i morse för att kunna möta upp fina vänner i Gubbängen. Nina hade haft gradering i aikido och klarade sig. Vänner samlades. Åt mat och umgicks. En perfekt söndagseftermiddag helt enkelt. Nu blir det mys i soffan. Några små motgångar har det vart i helgen. Men det är så livet är. Inget är felfritt. Men jag trivs ändå.

En helg då tiden har spenderats med vänner kan aldrig vara fel.

Ikväll är det rock on från huvud till tå. Jimmy och jag sitter på golvet med varsin dator och pumpar musik, från min fina spotifylista metal week. Nu när jag har mat i magen är allt bättre. Om en timme ska alla mötas upp och göra stan osäker. Tävla om krigsskador och få ett till dimmigt minne att dela på. Det händer allt för sällan, men när det händer är dessa kvällar guldvärda.

Får jag mörda min sambo och sen skylla på att jag var sjukligt hungrig? Jag tycker att argumentet håller. Då jag är hungrig är ingen säker. Jag som aldrig blir arg blir fly förbannad då.

Idag kommer det bli ännu mindre datortid för mig än vad det var igår. Det ska jobbas och sen på eftermiddag och kvällen ska jag vara social med vännerna och hänga lite på söders krogar. Jag ska testa att ha ett normalt liv helt enkelt. Det är lockande och inte så skrämmnade. Som jag pratade igår hos min terapuet, jag ska börja våga hoppas på att livet kan vara bra.

Sen att vi pratade om att en av mina drömmar är att bli rockstjärna. Tyvärr har jag inga musikaliska talanger att tala om. Men med mitt utseende kommer jag långt.

Idag har jag haft det jättemysigt med några av mina tjejer. Vi har haft tid med varandra då pojkvänner inte fick vara med. Tyvärr kunde inte alla vara med. Det tog oss två timmar att bli klart med kungen pusslet. Bild från 1976 och gjord i väst tyskland. Det märktes då de flesta bitarna inte var raka, utan böjda, snea och buckliga. Tack för den du Tyskland.

Det är fredag och det betyder Kris och Trauma för min del. Därför tycker jag att ni ska ta och lyssna på den här låten som passar in medan jag sitter där och reder ut mina tankar som äter upp mig. För just nu har jag hamnat i den onda cirkeln. Sist pratade vi om att jag måste visa då jag är arg. Men det gör jag aldrig. Jag undviker. Nu har jag kommit fram till varför, på ett sätt har jag inte rätt att bli arg. Jag förtjänar de som händer mig eftersom jag inte är guds bästa barn..

Vardagsmornar har blivit något jag fruktar på ett sätt. Jag vaknar upp till ensamheten och vet inte vart jag ska ta vägen. Det skär i hjärtat att inte ha mina katter hos mig. Fick ett sms av min mamma igår där det stod att det går bra med katterna. Kajsa har börjat äta som hon ska och allt mer börjar våga sig upp mot övervåningen. Sigge leker nästan med deras katt och de har äntligen börjat få vara ute lite. Men hos mig är det tomt..

Jag önskade mig deras nya skiva av syster i julklapp. Jag älskar det här bandet. Hur de är så lekfulla och samtidigt så sårbara. Älskart.

Idag är klumpen i halsen på besök. Då är det tur att jag har mycket att göra. Möta upp syster í stan för finliret inför julen och sen ska jag jobba. Perfekt dag att få klumpen på besök. Inget tillfälle för den att växa och bli jävligare. Ingen chans för att få ångesten att gro ännu mer.

 För tillfället är min monkey blind. Jag har inte tålamod för mer idag. Den korvar sig, slår knutar och bara är allmänt jävlig. Imorgon får min missbildade monkey ögon. Armar som sitter snett och sömar som visar sig. Men det är min monkey och ingen annans.

Nu hoppas jag på förändring. Den här vintern har vart hemsk mot mina läppar. Ett tag var det bara ett stort sår så jag knappt kunde äta något. Apelsiner var en pärs då det vara sved. Nu har det lagt sig lite men mina mungipor är svulna och öppna sår. Ont varje morgon då de har börjat läka men jag spräcker upp de igen då jag gäspar.

Igår var jag inne på Body Shop och frågade om hjälp. Passade perfekt då jag var fattig men hade 100kr där. Expediten sa att jag ska kräma på massor de första dagarna. Bäst för henne att de hjälper.

Natten var så värd. Jag fick sova över 12 timmar. Det var innan nio jag började nicka till och då tyckte Jimmy att jag skulle gå och lägga mig. Sagt och gjort så lägger jag mig mitt i sängen och slocknar efter några minuter. Bra att han känner mig bättre än vad jag själv gör.

Igår var det en mysdag, fika med en gammalvän på söder. Prata om drömmar och min livskris om jobb. Jag lyckades få cafét sista julmust och då blev jag glad. Idag är det annat som står på schemat. Storstädning av lägenheten.

På vägen hem idag fick jag en jävla allergisk reaktion. Det kittlar i näsan, jag nyser och snorar. Förmodligen kvalster jag känner av då de bara slog till helt plötsligt i coop konsum butiken. Jävla allergi. Fördelen är att sen katterna flyttade har min andning blivit bättre. Så nu då jag har vart i källaren för att tvätta och vissa tillfällen ute har det slagit till.

Det känns skönt att allergin blir bättre. Men det är ett helvete då det slår till.

Igår fick jag en förtidig julklapp. Jag kommer hålla mig sysselsatt och förmodligen bli en smula besatt. Kittet innehåller bara för en monkey, men strumpor går ju att hitta. Beskrivningen har jag redan. Resten går att hitta på Panduro. Räkna med att alla kommer få en sock monkey i födelsedagspresent nästa år.

Efter tvätten är klar ska jag slå in de sista julklapparna. Allt är äntligen klart. Julklappar till Jimmy, Syster, Mamma + fästman, Pappa + fru och farmor. Vännen Pia fick sin klapp idag då vi tog bilderna. Det är så sjukligt skönt att vara helt klar. Inget att stressa för nu. Tur och retur resa till mamma över jul är betalda och klara. Jobbet är jag ledig ifrån. Jag kan andas ut och inte behöva oroa mig för något.

För just nu ligger jag i soffan och har krämpor. Mår illa och fryser. Ska använda min charm och lura ner Jimmy själv. Jag vill bara kräkas.

Fina vännen Pia tog den här bilden i dag i hennes skola. Hon behövde hjälp med att göra klart en slutuppgift i skolan. Trotts timtals tittande på  Next American Top Model har jag ingen aing hur man ska agera framför kameran. Därför satt jag bara på golvet och såg söt ut. För det mesta...

Jag älskar att gå på Dollarstore. Där finns det mycket skit men ändå många fynd. Många saker jag vill ha men aldrig skulle passa in, som den här tavlan. Jag fick nöja mig med en döskalleslips som passar bra då jag ofta klär ut mig. Men annars bunkrar jag alltit bunkra mig upp på tuggumin och läkerol.

Vardagen nu känns jättekonstig. När vi kom hem igår gick jag och letade efter katterna. Jag vet att de inte bor här längre men ändå letar jag. Tittar om de ligger och sover på byrån eller sitter vid matskålarna och vill ha frukost. Det känns fruktansvärt. Snart ska jag möta upp vännen, byta julklappar och hjälpa henne med en skoluppgift. En tom lägenhet lockar inte.

I helgen var jag hos mamma, nu bor hon ute på landet. På landet åker man spark till närbutiken och löser korsord till p3 eller p1.

(bild från när vi provade ut vår soffa i IKEA)

Idag ska jag inte lyfta ett finger i köket. Just nu har jag bäddat ner mig i soffa och tittar på Scrubs. Jimmy står för matlagningen och städningen i köket. Jag har tagit ledigt som hemmafru. För idag är jag mannen. På jobbet har jag lyft sjukt mycket skrot. Fyllt tre burar. Sprungit upp och ner för en jävlig trappa. Burit och plockat upp saker.

Så nu ska jag inte röra mig mer idag. Idag ska jag bli uppassad.

This is my music and it makes me proud. Den meningen var jag nära att tatuera in på axeln. den här låten står för så mycket. Styrka och sammhörighet. Stolthet. Hur livets lustar och drömmar sätts i fokus. Låten ger mig gåshud och jag går med rak rygg och känner mig stolt.

Idag på väg till jobbet fick jag en livskris. Jag har alltid vart en person med drömmar. Jag ska bli advokat, jag ska bli politiker. jag ska bli terapuet. Jag har haft drömmar som involverar att jobba med andra. Men sen går jag runt runt runt här på Coop och hittar ingen fot ur den här verkligheten. Jag vill studera och bli något. Jag vill bli någon viktig.

Men vilket jobb håller hela livet? Vilket jobb passar en 55 åring? Vilken karriärslinje ska jag välja? Kontorsjobb är inget för mig. Jag behöver träffa människor. Men der som håller mig tillbaka är jag själv. Jag vågar inte testa på något nytt. Jag vågar inte lita på mig själv att jag kan göra skillnad. Att jag duger till ett arbete jag vill ha.

Jag är trött trött trött trött. Men ikväll blir det jobb jobb jobb jobb. Motivationen är inte på topp. På ett sätt är jag glad att katterna ska flytta. Min huvud kommer inte vara bomull längre och jag kommer slippa allt kliande i hals och ögon. Slippa allt katthår i soffan och på sängen. Slippa någon som biter en i fötterna på morgonen. Slippa någon som kraffsar i sänggaveln på morgonen. Slippa allt katthår på gardinerna.

Mick Jagger & David Bowie tillsammans

Jag är sjukligt stel i min axel. Så det var en smula pärs att tvätta i morse. Storstädningen av allt katthår fortsätter. På måndag ska gardiner, kuddar, täcken och sängkläder tvättas.

Jag vill visa min tatuering. Den är så vacker. Den är så speciell. Roger hade ritat upp den efter hur han tolkar mig som person. Han lykades bra. Eftersom jag har vart i studion rätt många gånger kunde han inte misslyckas. Jag älskar hur kreativa människor kan vara. Hur de tar en ful skiss och gör den till sin egen. Hur Tomaz sen i slutet skarvar ner möblerar om och gör tatueringen så den passar.

Ikväll för Jimmy ta kort på min nya förälskelse. Lite svårt att få en bra bild på sin axel.

SN

Det här är nog anledningen varför mitt hjärta blöder så mycket just nu. Verkligheten kommer ifatt. Veckan har kommit då katterna ska flytta och jag följer inte med. Att inte få ha dom hos mig varje dag. Att inte ligge sängen då jag har sovmorgon och de ligger antingen bredvid mig eller vid mina fötter. Efter snart nio år ska vi skiljas. Hua. Det är hemskt.

Jag tror att det blir så då jag går i terapi. Helt plötsligt känner jag mycket mer. Det blir oftast fler sorligare stunder i min vardag. Sen kontrasten är att de vackra dagarna blir allt vackrare. Men jag tillåter mig att känna mer sorg. Jag tillåter mig att sväva iväg mer just eftersom jag vet att snart får jag reda ut tankarna jag har idag. Hur jag vet att jag inte är ensamen om mina tankar längre, att jag vet att det finns någon som hjälper mig att lösa upp mitt nystan av känslor.

För att kortfatta, idag är inge bra dag. Jag känner mig värdelös och ensamen. Jag vill mest bara gråta ut men någons famn är allt för långt bort även om den är nära.

Året julmarknad var en besvikelse. Ingen tomte, ingen mistel och ingen riktig stämning. De stressades runt och försäljarna hetsade folket runt om så de knappt vågade köpa eller spela på chokladhjulet. Förra årets glada tome var som utbytt. Han såg ledsen ut i sitt sockervaddstånd. Men några fynd gjorde jag. Karameller, lakritshonung och ren- och vitlökskorv.
.

Trotts allt är jag en väldigt lyckligt lottad person. Då paniken var som värst idag, då jag försökte höra av mig till någon men det tog stopp. Jag kunde inte. Vad händer då? Ett sms trillar in och jag kan är nära till tårar. Jag är lyckligt lottad. Då jag behöver någon som mest men inte vågar fråga som finns någon där ändå.

Ikväll blir det förmodligen maskerad. Jag ska vara det jag är bäst, en pirat!

Flyget från Norge var försenad på grund av snön. Så Jimmy kom inte hem förens vid två i natt. Men han kompenserade med att ha med sig en stor påse med Skittles till mig. Som tur uppmanade hans jobb sovmorgon då han kom hem så sent. Det var skönt att få slippa stressa för en gång skull att få säga hej och hejdå utan att jag ligger och halvsover. Idag är det Kris och trauma som står på schemat. Ska försöka göra lite ärenden i stan då jag ändå kommer vara ute.

Min tatueringsskiss börjar ta form. Små delar jag vill ha med. Delarna som tatueraren senare får sätta ihop. Jag letar efter en Thåström text att sätta dit så jag letar i min thåström box. En bok samlad med alla hans textar fram till Sällskapet. Det finns ingen som är bättre än han att sätta ord på känslorna.

Dom kryper alltid och vill in.
Dom kryper runt, runt på mitt skin
Dom kryoer alltid fast man inte vill.

***

Var inte rädd för mej, jag e så rädd för dej
sluta fråga hur jag mår.
Precis som vanligt men försöker ändå
fast jag har öppna sår

Ingen av texterna som passar in, så jag letar vidare

Jag vill nu! Pengar finns. Men hos vilken tatuerare. Min har försvunnit. Jag vill jag vill jag vill. Jag vill ha en musiker och en publik runt vristen. Jag vill ha en backpiece och jag vill göra något sleeve aktigt vid min vänstra axel. Snälla kan någon hjälpa?

Jimmy är ute och ränner. Eller ja. Han är på arbete i Norge. Tur nog är katterna kvar så jag inte är helt själv. Jag ska somna till Svensson Svensson. Jag älskar den serien. Jag älskar sonen Max och jag älskar att han har handlat av mig. Två gånger. Första gången blev jag helt till mig så jag gav han fel varor.

Då Jimmy försvann i ett telefonsamtal igår kväll satt jag mig och lyssnade igenom en platta som alla borde ta sig tid att lyssna igenom. Och det är Hardcore Superstars nya album. Helvete vad bra den är. Jävligt trisst att jag inte kunde åka på Bandit Boat och se dom. Ett band jag alltid har tyckt om med aldrig riktigt lyssnat på ordentligt. Tidigare har jag bara lyssnat på radiolåtarna. Men nu blir det något annat. Nu blir det att lyssna igenom allt. Se vad jag har missat.

Jag älskar att titta igenom gamla bilder, som den här. Mina fina tå efter en utekväll. Stor äcklig blodblåsa under stortån. Den var så brutalt äcklig. Jag förstår inte hur det hände heller. Bästa var då jag upptäckte den. Satt och titta på foten och undrade varför min stortå spets var smutsig. Efter nogrannare undersökning upptäckte jag att det var blodblåsan från helvetet.

Hela jävla vårt rättsystem känns så absurt. Idag fick jag hem dombeslutet och han får 1 månad för stöld. Åtalet mot mig las ner bara för att jag inte kommer ihåg händelseförloppet. Att jag förtränger det hela är något mot min nackdel. Jag visste att det inte var han som var åtalad som knuffade mig, men då det finns videobevisning att något hände mig borde jag få skadestånd någonannanstanns ifrån? Den enda informationen som jag har fått är från min terapuet. Inte från åklagaren eller rätten. Jag känner mig ännu mer överkörd än vad jag gjorde tidigare.

Sen att han bara fick en månad känns som en käftsmäll. Han förekommer under 57 avsnitt i belastningsregistret. Vad nu det betyder. Han har dömts flera gånger för grov stöld, bedrägeri, bedrägligt beteende, narkotikabrott, olovlig körning, rattfylleri, grovt brott, märkesförfalskning och brott mot knivlagen. Varje brott har han upprepat flera gånger. Straffen han har fått? Vilkorlig dom, skyddstillsyn och bara några månaders fängelse. Och allt det här har hänt under två år.

Skit på er!

Jag och min prins ligger och morgonmyser just nu. På ett sätt tror jag att de vet att de snart ska flytta. För deras beteende har ändrats. De har blivit mer "mammigare". Katterna vill också ta vara på den sista tiden. Det är inte det bästa för mitt ansikte då det kliar och svider mer. Men det är det bästa för mitt hjärta, så jag inte kommer sakna dom allt för mycket.