Jag försöker skriva något, men de kommer inte ner på rätt sätt. Tittar på ett 7th Heaven avsnitt som handlar om förintelsen. Det får mig att tänka på min ena kurs jag läste på universitetet Förintelsen 15hp. De jag har förjupat mig i skolan, folkmord. Hat mellan människor.

Det känns som en enkel förklaring. Men det handlar om varför vi kan ta distans till det hela. Varför vi låter oss inte ta till de som händer i andra länder, i andra städer. Just för att de händer inte hos oss, de händer inte på vår gata. Det händer inte mig. Inte min familj. Vi människor har delat upp oss i olika tillhörighetsgrupper just för att söka tillhörighet. Vi delar upp oss i nationaliteter, religionstro, familj, vänskapskrets. Vi delar upp oss i grupper istället för massor.

Att gruppera oss är oftast en god avsikt. Men som historian har visat oss kan de få hemska konsekvenser. Det är lättare att lägga hat och skuld på någon annan än sig själv. En syndabock ska stå till försvars. Jag kommer aldrig glömma en mening som de säger i filmen Hotel Rwanda "Folk kommer se de på tv, tycka de är sorligt men sen äta sin middag". Det är den där jävla distansen. Att det inte händer oss och därför går de inte att göra något åt. Att vi handfallna tittar på, både rädda för verkligheten och känner inte samma sammhörighet som de skulle hända oss själva. Jag har svårt för grupperingar, just för att de blir vi och dom. Inte oss.

Jag vet att det blev rörigt. Men jag var tvungen att få ner något av de som pågår i mitt huvud just nu. Jag saknar att studera. Få utlopp i seminaruim och skriva ner allt i uppsatser.