Det är roligt att titta igenom kameran och hitta sådana här bilder på mig själv. Aldrig vart den som ger det perfekta leendet på bilder. Men det här? Och att jag måste se upp i mitt egna hem? Huva.

För övrigt har jag det jätteroligt på jobbet. Skrubbar hörn med en diskborste och nunnar på Askungelåten.

Lyckan var gjord då jag äntligen fick se Mimikry uppträda på Rockweekend. Tyvärr missade jag början för att Danger Danger var försenad. Men vilket drag dom hade. Jag älskade varje minut. Mina punkinfluerade dagar kommer tillbaka. Men nu är det dags att tagga till sleaze, hård rock och underbara gammelrock. Sonisphere nästa helg.

Min nästa tatuering blir på min vänstra fot. Mumintrollen har varit rätt centralt i mitt liv de senaste åren. Grundidén var en Hattifnatt. Men har nu väckts till två hattifnattar och en Lilla My. Representerar mamma, syster och jag. Nästan alla som jag känner gjorde Mumintestet och fick då reda på vem de var. Mamma är Lilla My, syster och jag Hattifnattar. Beskrivningarna till Hattifnattar var Du e konstig du.

Det känns som jag har blivit överkörd av ett tåg. Min kropp är ett vrak. Stelare kärring får man leta efter. Jag gör mitt bästa att hålla ögonen öppna med det går inte. Äntligen börjar det bli kallare i luften så att det går att dricka en kopp te utan att svettas som tio grisar. Jag är för trött. Och det är kvällsjobb på schemat. Bro kommer idag. Innan det ska lägenheten städas. Min kära Jimmy skadade sin tumme rejält på jobbet och kan därför inte använda sin vänstra hand. Han har bandage och springer til sjukan varannan dag. Han har därför lämnat hushållsarbetet till mig.

Det här är nog inte min dag idag. Just nu har jag rusikgt ont i vänstra låret. En kopp med hett te vatten föll ner i famnen min och nu under några timmar har de krypits i kroppen. Vid varje ord så kryper det ännu mer. Jobbat med en ny person idag på jobbet. Det tar på krafterna. Att ständigt dela ut order istället för att sammarbeta. Och nu håller kameran på att lägga av. Jag som ville lägga upp en fin fin bild på mina nya pyjamasbyxor som jag beställde från Junkyard.

Men hela dagen har inte varit fy skam. På tisdag fyller syster min år men hon firades idag istället. Med tårta och god mat. Nu ska jag somna och hoppas på en bättre morgondag.

Sen ska jag ta och lista ut hur jag lägger upp bilder i bloggen då jag bloggar från mobilen.

Jag hade en märklig dröm. Det åskade och dånade. Något smattrade enormt. Nyvaken med änglabajs i ögonen klockan sex på morgonen kunde jag inte riktigt förstå vad som hade skett. Vandrades i lägenheten börjar jag förstå att det inte var en dröm. Utan att det hände på riktigt. Regnet hade kommit.

När jag är på min färd på väg till bussen börjar jag tveka. Har det verkligen regnat? Luften är alldeles för varm. Ingen doft utav sommarregn. Vad var det som hände i natt egentligen?

Idag har jag sprungit runt med en helvetisk huvudvärk. Inte går det att skylla på solen, inte heller vattenbrist. Det är en blandning av mindre matintag och framförallt avvänjning av vitt socker. Frukt och glass är fortfarande tillåtet men jag ska göra mitt yttersta att inte äta godis, läsk och chips.

Just nu är kroppen i chock. Men jag ska klara det. Pissvårt är det dock då man jobbar i en matvaruaffär och ständigt tillgång till godis, bakelser och trasiga chipspåsar. Men jag ska klara det. Pepp pepp.

Det finns en gubba som jag jättegärna skulle vilja se live. Som jag skulle låta hans röst fylla min kropp. Som får mig att hamna i en musikalisk koma. Hans röst är magisk, trollbunden och berättar smärtsama kärlekshistorier. Som vänder då gitarrerna läggs på. Då en självsäkerhet kommer in. En känsla att klara det. Den kraftfulla rösten som bara Meat Loaf behärskar.

Vill ni veta vad jag gör just nu? En roligare sysselsättning kan alla hitta. Men jag vakar över brevinkastatet. Varför undrar ni? Då ska jag berätta det för er.

I snart hela Juli månad har vår port inte fungerat som den ska. Den är låst och man behöver nyckel för att komma in. I vanligt fall så stängs porten efter klockan nio just för att okända inte kommer in. Problemet är bara på vår port och de andra i området är inte drabbade av problemet. Jag vet att en granne har ringt om problemet för flera veckor sen men inget har fixat problemet. Vår hyresvärd har ju semester och då går det inte att förvänta sig något. Eftersom det är bara vår port är det väl inge större problem.  Fuck you säger jag.

Igår satt det en fin lapp på vår port från vår käre brevbärare där han snällt informerar att han inte har kunnat dela ut post åt oss under en veckas tid just för att vår port är låst. Idag har jag ställt upp den och inväntar. Jag ska ha tre avier och första säsongen av Two and a half Men. Jag har väntat länge på dom. Förbannat mig varför de aldrig kom. Men igår fick jag svaret. Så nu väntar jag.

Ibland är jag en bra hemmafru, och ibland är jag en väldigt dålig hemmafru. Som idag. Kokade ägg och sen kom O.C tittande ivägen. Mina 6 minuters ägg kokades i närmare en timma. Och sen lät jag äggen ligga i det varma vattnet ett bra tag efteråt. Idag är jag tankspridd så jag ska göra det jag gör bäst. In till stan och bara strosa.

Det var tack vare den här låten jag började lyssna på Aerosmith. För det var en period då jag och min syster var yngre då vi uppträde till musikvideor. Kommer inte riktigt ihåg om vi gjorde det till den här låten. Men jag vet att den här visades på tv, mer än b*witched låten. Åh, sen har vi ju gruppen M2M. Det är mysigt att minnas sånt, låtar från förr som bara är mysiga.

Sitter i tvättstugan nu och muttrar för mig själv. Min plan var att tvätta alla våra täcken och kuddar, det gick bra i början tills torkrummet vägrade sammarbeta med mig. massor av saker är blött och jag har bara tillgång till torktumlaren till 10.

Jag hade en rätt vacker syn under en spelning på Rockweekend. Jag hatar när sånt händer. Speciellt på jobbet då kunder böjer sig framför kassan för att plocka på sig mer eller festis. Jag vill gärna säga till dom, dra upp byxorna. Men det känns ändå fel. Halvt förnedrande för dom. Jag hatar buttcrack situatiuoner.

Nu är biljetterna köpta, ett nytt försök att komma ner till Göteborg. Skulle egentligen åkt i helgen men mormors begravning var då. Norr istället för söder fick jag spendera min helg. Men igår kväll bokade jag nya biljetter. Åker den helgen vi firar vår 1 års dag, 20 - 22 augusti.

Fick en liten klump i magen då inga av avgångarna var billigare än 700kr, men sen såg jag det. Två ungdomar, tur och retur. 380kr. Det är inte illa pinkat. Tror det är billigare än då vi köpte 90 dagar innan till förra helgen. Ibland ska det gå bra för en. Nu är jag pepp. Göteborg för oss. Samma stad vi träffade varandra den andra gången. På Metaltown förra året.

Jag har hittat en ny sak att roa mig med på bussen.. Nätshopping. Inne på junkyard har de en enorm rea, 45%. Där hittade jag märket David & Goliath som jag handlade massvis i från då jag var i London. Så nu är ett par pyjamasbyxor, en magnet och ett par strumpor. Frakten var ovanligt dyr, 50kr. Så paketet gick på just under 400kr.

Sitter och lyssnar på Good Charlotte nu. Det är ett kärt återseende. För några år sen var det nästan de enda jag och min syster lyssnade på. Om och om igen. Vi hann se dom live två gånger. Vid varje platta förendades deras musik och även stil. Jag slutade lyssna då de blev synatare mer än punkare. Fast varje gång jag går tillbaka och lyssnar känns det alltid tryggt. Speciellt vid deras andra platta, The Young and Hopless.

Spelschemat för Sonisphere är släppt. Helt värdelösa tider. Att alla band spelar tidigt och ingen efter elva på kvällen. Det är de som är de magiska med festivaler, kvälls och nattspelningar då solen har gått ner. Då förfriskade människor är trollbindna av musiken. Dagen ska spenderas på ett soligt festivalområde och sen då det börjar bli kyligare ställs man i publikhavet och njuter.

Men nej då, på Sonisphere blir det inte alls sent. Fast tur nog spelar mina band på slutet, Maiden, Cooper och Mötley.

just nu ligger jag på en studsmatta och solar. det blåser skönt och livet gör sig inte påmind. Hunden får för sig att jaga kossorna rätt ofta. ibörjan jagade kossorna henne. men nu är dom vänner istället. luktar varandra i baken medan hunden käkar deras dynga... i min blommiga klänning sitter jag här och tar in allt. om några timmar bär det av neråt igen och jag kommer sakna kalix och östanfjärden ännu mer.

jag kan blogga från mobilen. underbart. begravningen var fin. fikat efteråt var mysigt. en del av släkten sitter nu och grillar. imorgon bär det av neråt igen

Jag älskar att bila genom natten. Titta ut över det svenska landskapet. Mystiska trollskogar och undangömda sjöar. Den enda trafiken som finns är upplysta lastbilar som har ett mål som oss. Jag känner mig mest fridfulld då jag får ta in allt jag ser. Vandra i mina tankegångar då jag ser en endlös sjö. Då vinden inte  blåser och allt är stilla. Det är inget som stör. Fundera på vilka djur och andra väsen som gömmer sig bakom alla tallar. Under sommarmånaderna är det fridullt. Men under vinterhalvåret är det mystiskt och jag drömmer, hoppas på andra väsen.

Synd bara att natthimlen inte är med mig den här gången. Ingen stjärna som visar mig vägen.

Toppen på allt så försöker chefen prata bort att jag har för lite i lön. Att vi tar det då hon kommer tillbaka från semester som är i Augusti.  Kan någon ge mig styrka att hantera jobbet? Ändå lite skönt att lämna stockholm för några dagar.

Jag måste packa. Bussen går klockan fem. Men jag vill inte packa. Jag behöver en fast punkt. Inte lämna de jag vill bakom mig. Sen är det inte så lockande att sitta på en buss i 7 timmar då jag har ett konstant illamående. Och att det är bara halva resan. Att jag ska sätta mig i en bil imorgon för att åka resterande mil.

Men jag har förberett mig för norrland. Min lunch idag bestod av fetaostsallad med salamikorv som är gjort på renkött. Jag älskar lukten av rökt kött. Många minnen har jag från olika städer i norrland. Många fina minnen. Fast det är en pärs att åka buss/bil upp.

Juste, packa var det. Får inte glömma min kudde också.

Idag blev det en romantiskmiddag med mat lagad och bestämd av Jimmy. Det spelades Elvis Presley i bakgrunden. Allt var perfekt. Men mest ville jag sitta och knappra på min nya mobil som jag fick hämta ut idag. Jag älskar den. Fast Jimmy lite mera.

Tydligen har jag för lite i timlön. Har förmodligen haft det sen jag började här. Chefen är på semester och hon som har hand om våra löner går inte att få tag på. 4 kr mer i timmen ska jag ha enligt avtal. Rätt ska vara rätt. Men i semestertider är det svårt att få det då folk är för lata att ta tag i probelmen.

Jag som skulle vara vuxen och stå på mig. Men lyckades inte då ingen vill lyssna.

När jag flyttade in i lägenheten för några år sedan bodde det redan ett katt i vår port. Han bodde längst uppe men envisades med att springa ut och in som han ville. Alla visste vem Ludde var. En av de mysigaste katterna. Sigge och han var vänner. Respekterade varandras revir men kunde även dela.

Dom nätterna då jag kom hem från krogen eller sena kvällar från jobbet brukade jag och Ludde sitta utanför porten och mysa några minuter innan jag gick hem. Under den senaste tiden har jag inte sett till han. Idag fick jag veta varför, han gick bort i canser i våras. Lilla Ludde. Mysiga Ludde.

Min femte tatuering står för vänskapen mellan dom jag fann på Infokomp Gymnasiet. Att vi sitter ihop även fast vi just nu befinner oss i olika städer, länder, tidzoner och världsdelar. Just nu är det fyra puselbitar. Men förhoppningsvis byggs den ut då de andra vännerna vågar sig på att lägga sig under den surrande nålen. Foten befinner sig i London, armen är i Aukland. Låret och jag hänger här i Stockholm.

Halv sju stod klockan på i morse. Pussa Jimmy hej då och önska han lycka till på sin första dag på det nya jobbet. Sen var det dags för mig att tvätta. Redan innan tvätten var klar så var jag slut. Hjärtat lever sitt egna lilla liv igen. Jag är ännu inte van att ta min medicin så jag sover istället. Paniken kommer alltid närmare då jag stannar inne en sån här fin dag.

Men om någon timme är det dags för jobb och jag är helt ur form. Jag åker på onsdag igen, direkt efter jobbet till Övik. Sova en natt där och sen upp till Kalix. Begravning på fredag.

Världens vackraste bild är på väg hem till oss nu. I fredags beställde vi två bilder till från Rockfoto som ska pryda vår vägg med konserterna vi har varit på tillsammans. Än så länge är det Thåström, Marilyn Manson, Disturbed och In Flames som hänger där. Efter Rockwekeend kommer Bach, Twisted Sister, Danger Danger och kanske Kamelot. Men den här bilden på Bach. Jag älskar den. Fotografen lyckades fånga den energin som fanns på scenen.

2010-07-09 - Sebastian Bach @ Main Stage. FOTO: Mikael Olsson/ROCKFOTO

Vi kommer nog aldrig komma iväg till Skansen. Det är alltid massor med annat som kommer ivägen. Som Gröna Lund och IKEA. Vi ska ta en heldag där istället. Om vi nu lyckas bli lediga samtidigt. Det är samma sak med badmintonen, det blir aldrig av. Fast nog av andra anledningar.

Inge fel på badminton, men att ta sig dit. Hua.

Känslokalla och egoistiska människor har jag fått nog av. Att skylla på alla andra och aldrig rannsaka sig själv är inte min kopp av te. Något som jag förlorade men är bättre utan.

Igår efter jobbet var jag på mobiljakt. Det är inte det lättaste heller. Jag vill inte ha någon dyr mobil då jag har en tendens att tappa bort dom eller ständigt tappa mobilerna i golvet. Inne på SIBA och The Phone House var dom jättetrevliga och svarade på alla frågor. Medan ONOFF var sjukt otrevliga och inte ens ett leende fick jag av dom.

Men min mobiljakt slutade då jag beställde hem en från CDON. Har pillat på den väldigt länge nu, och äntligen är den min.

Min fjärde tatuering var min spontanaste. Det var Pia som skulle boka tid, men slutade med att jag tatuerade mig dagen efter. Ingen skiss hade jag. Det enda jag visste var att ett hjärta skulle jag ha. Med mina problem med hjärtat känns det bra att ha en där. Någon som alltid slår normalt. Jag ritade den själv. Men kritor. Thomaz gjorde ingen ändring, bara min.  

Mitt hjärta som jag kämpade för. Som jag stod på mig för. Min kamp mot läkarna och tatueringen blev en av mina vinster.

Jimmy är ute på äventyr. Johnossi spelar på Mosebacke och han är där, firar sin sista dag på jobbet. Perfekt för mig att få sitta vid datorn och slå sönder dö tid. Men det är farligt också. Jag själv med mina tankar. Om natten då det är som värst. Jag vet inte. Jag slits i två. Mina två sidor kommer fram, motsatserna där det inte finns något mellanrum. Mitt mörker och mitt ljus. Jimmy får mig att inte slitas itu. Min vän får mig hel. Ingen är här hos mig men ändå har jag någon vid min sida.

Jag är två just nu. Fast mitt ljus vinner för än gång skull.

Fördelen med att bara jobba morgon (förutom på helvetes lördagen) är att jag hinner med att leva också. Kvart över fyra hoppar jag ut ur butiken för att ta mig på äventyr. Alla dagar den här veckan är uppbokade. Men någonstanns där i mellan måste jag klämma in shopping. Kläder till begravningen. Marinblått var det. Tjena. Hade min svarta klänning på morfars begravning. Men det lutar nog åt den igen.

Jag känner mig en smula fast. Inget busskort, inget av mina bankomatkort. Planerna idag är att ta sig till stan. Träffa kusin och syster för att hitta på något. Det här kan bli spännande. Propblem att lösa. Mina kort befinner sig i Jimmys plånbok som är i Barkaby på hans jobb. Ikväll kan jag känna mig hel igen.

Fredag 9/7


Danger Danger; Jag har nog aldrig varit så kär då jag ser ett band live. De bjöd på sig själva. Det var ren glädje i deras framträdande. I slutet på spelningen kom sångaren ner i publiken. Gick runt bland oss och sjöng. Det finns inget bättre än att se ett band som älskar vad dom gör. Såklart avslutadade dom med Naughty Naughty.


Twisted Sisters; Början på deras spelning var rätt, för mycket. Dee Snyder sprang bak stup i kvarten och gjorde något. Men deras spelning vände och blev helt sinnesjuk då de spelade We're not gonna take it. Underbart att de inte lämnade den till sist. Hela Rockweekend sjöng med för fulla halsar. De gjorde en fin hyllning till Dio också. Spelade Long Live Rock 'n Roll. Det var fint. Att Dio inte blev bortglömd.


Crazy Lixx; Grundplanen var att Lixxen skulle spela samtidigt som Twisted. Men tur nog ändrades speltiderna. Det märks att Lixxen är nybörjare. Men att de brinner för musiken. Att hälften av bandet är stjärnor. Det var jag och Jimmy med alla sleazar. När de spelade Children of The Cross blev jag helt till mig.Den är vacker. Måste höras.


Sebastian Bach; Festivalens höjpunkt. Allas våra Bach. Jag visste inte vad jag hade förväntat mig då han hade gått ner sig rejält. Men jag hade inte behövt oroa mig det minsta. In på scen (försenad) kommer en fit Bach. Han drar av låt efter låt. Blandad med Skid Row och egna låtar. Galen man som sjunger små grodorna och svingar microfonen så den nästan träffar alla runt han. Även Bach gjorde en hyllning till Dio, en snutt av Heaven & Hell.

Lördag 10/7

Kamelot; Här har vi ett band jag inte kommer lyssna på hemma själv. Men skulle aldrig säga nej till att se dom igen. Ett norskt band som spelade skiten ur alla andra metalband. Första gången jag hörde dom var på scenen i Mohed. Publiken hurrade. Trotts deras råamusik var de publikvänliga. Smutt.


Saxon; Ett sjukt mäktigt band. Deras spelning var efter Deep Purple flopp och lyckades vända hela kvällen till något riktigt bra. Musiken var hård, rösten var mjuk och mäktig. Det dånade ut i mörkret. Musiken som görs nu kan aldrig mätas mot musikerna från förr.


Bona Fide; Ingen aning om vad de spelar för musik därför har jag ingen aning om de är bra. För deras spelning var samtidigt som Saxon. Och när vi gick från området såg vi en scen fullproppad med människor som var glada. De påminde mycket om förra året då vi såg Andrew W.K och till hans Party Hard. Ren glädje och festivalstämning.  Ett perfekt avslut.

Min tredje taturering står för människor som har förändrat mitt liv på något sätt, Negativa och positiva minnen är insristade på foten. Minnen som gjort mig starkare. Det är bara två stjärnor som jag själv har bestämt utseende för. De andra fem har människorna själv haft en åsikt om. Jag älskar då jag har jeans på mig och bara en stjärna syns. Min systers stjärna lyser då klarast. Gjorde den i början på förra året.

Nu har jag en välförtjänad rast. Idag började jag städa gröntavdelningen på jobbet. rätt fort ångrade jag mig. Men hon jag jobbade med var mesigare än mig. Jag stötte på ett spindelbo i golvet. Inte små spindlar, utan stora spindlar. Som springer fort åt alla håll. Boet var nära mig. Så jag var tvungen att bita ihop, skura och sopa golvet.

Men det visade sig att spindlarna var mer rädd för mig.

Jag ligger nu åter i min säng. Det kryper under skinet igen. Just nu slits jag mellan allt för många håll. Det är allt för mycket som händer och ingen energi till att säga ifrån. Att säga att jag får nog. Jag ska alltid vara till lags. Se till att inget går fel. För då bryter helvetet lös och det är mitt fel, för det är mitt ansvar. Min gamla ragata till psykologilärare skulle se mig nu. Jag är ett klassisktfall. Medberoende och skilsmässobarn.

Men för första gången delar jag min vardag med någon annan. Någon som inte låter mig tappa mitt förstånd igen. Någon som jag älskar.

Sista semesterdagen. Det har spenderats med att bada i Ljusnan. Snart går bussen hemåt. Jag vill inte hem, jag vill inte tillbaka till jobbet. Jag vill stanna i en semesterverklighet där musik och bad är vardagen. Men inte långt kvar till Sonisphere, att de har ordnat en förfest dagen innan på Kungsan är inte helt fel.

Recension om Rockweeked kommer nog imorgon.

Jag är tom. Festivalen är över för vår del. My Dying Bride har precis börjat spela men vi valde att åka tidigare. Jag ligger klarvaken och vill inte gå tillbaka till vardagen. Under Kamelot spelningen då jag låg i gräset och njöt insåg jag att livet alltid ska vara så bekymersfritt. Men på måndag är det verklighet igen. Innan dess är det 300 bilder som ska gås igenom.

(Bild tagen under Saxon spelningen)

Idag gjorde jag ett fynd i Bollnäs Centrum. I en av deras tre butiker. Ett par solisar på Lindex, 39,90 pix. Jag har brjar falla för smaklösa saker. Ju mer färg och ju mer spykänsla blir det mer Felicia. Men dom får invigas imorgon. För himlen har fyllts av moln. Jimmy kommer upp till åtta och sen blir det några timmar på festivalområdet. Få sitt band och hänga i öltältet.

Min andra tatuering gjorde jag ett år efter den första. Jag kliver in i studion och hör hejarop "Hej du är här igen". Jag var ihågkommen ett år senare. Tack vara det så har jag alltid återvänt. Jag var lite störsk efter min första tatuering eftersom den kändes knappt. Som att någon satt och kliade mig på axeln. Efter en dubbelcalzone i magen var jag redo för att tatuera revbenen. Trodde jag. Helvete fy fan. Det ondaste jag har varit med om nästan. 45 min och två pauser senare var mitt revben klar.

Från Good Charlotte låten Hold on står det nu förevigt på mitt högra revben "Hold on if you feel like letting go,  Hold on it gets better than you know". En låt som alla borde leva efter...

Just nu sitter jag och peppar med Rockweekend spelningslista. Ikväll smäller det. Första festivaldagen av tre. Området öppnar vid sju på och venom avslutar kvällen och allt släcks ner vid 2. Den enda artisten som riktigt lockar är Tarja, sångerskan från Nightwish. Sen blir det till att springa runt, upptäcka nya band och hänga i öltält. Imorgon blir lite stressigare då det är åtta band jag MÅSTe se, och några krockar såklart med varandra. 45 min här och avlutning där.

Innan festivalen blir det till att bada och sen springa i Bollnäs centrum

Europe Rockweekend - 08

Korkad som jag är glömde jag ta med mig mina mediciner upp till mamma. Under eftermiddagen fick jag stå ut med smärtor i magen. Efter mina ansvar med hunden gick jag och la mig. Hjärtat pallade inte heller. När jag vägrar ta medicin eller inte har tillgång till den så sover jag istället. Lyckades somna innan sex och vaknade efter nio. Rätt skönt.


Nu ska jag sova för natten. Imorgon väntar bad och sen pepp inför kvällen. Då inleds Rockweekend.

Jag dör av trisstess snart. Jag somnar snart. Vara ute på  "landet" är tråkigt. Höjdpunkten idag var då jag och hunden hade tävlig i skogen om vem som fick tag på mest blåbär då vi stod där i stigen. Men det är skönt ändå. Jag har semester. Jag slappnar av och tar det lugnt på riktigt. Avslappnade Felicia.

Jag ligger nu och väntar spänt på hur håret blir. Har färgat det. Blodbad och röda prickar på lakanet. Så ska det vara.

Min första tatuering. Fick den av mamma i 18 års present. Vid den tiden var jag väldigt mycket inne på fantasy och älvor. Att världen inte var så mörk. Jag hade fått tipset om att gå till Diablo. Första studion, första pärmen på andra sidan hittade jag figurer jag älskade. Pratar med mamma om hur min älva ska se ut och helt plötsligt ligger den framför mig. Tomaz min tatuerare hade hört oss prata. Enda ändringen jag gjorde var att den fick en mage.

 Ingen tid bokades utan att jag skulle komma på deras drop in tid. Några veckor senare kom jag dit och undrade om de hade tid. Tyvärr var de fullbokat. Tomaz sitter i ett hörn och frågar vad jag ska göra. Nämner att det var han som hade ritat den åt mig. Allt han säger med ett leende. "Juste, det var ju kråkan. Kom tillbaka klockan tre"

Efter lite balkonhäng kommer det att hända grejer. Ny frippa inför festivalen. Jag älskar att vara här uppe i Bollnäs. Jag älskar lugnet som finns här. Jag älskar att min hund finns här som jag nu är hundvakt för. Idag ska vi ut på promenad. Gå längs nya stigar, lära mig vägen. De har flyttat från huset till en stor lägenhet. Men det är mys ändå. Slipper äntligem spindelaltanen.

Sitter fortfarande på bussen och snälla Spotify tipsade mig som ett band som jag bara känner igen vid namn. Jag älskar brudens röst. Den råa kaxigheten. Självsäkerheten.

Just nu försöker jag tokpacka. Men det går inte så bra. Fastnat framför O.C, en serie jag inte ens tycker om. Panikpacka är det nu.

Kvällar som igår är jag som mest sårbar. Då jag inser om och om igen att jag inte har någon betydelse. Att jag inte kan påverka handlingar. Jag har alltid velat vara den betydelsefulla, någon viktig. Jag vill tro det bästa och därför lär jag mig aldrig. Därför faller jag alltid, hårdare för varje gång. Kvällar som igår är hans famn mer värd än allt annat. Famnen som får mig trygg och lugn, famnen som får mig att tro på mig själv. Famnen som låter mig vara den jag är.

Jag kommer alltid vara en medberoende, jag kommer nog aldrig våga säga ifrån. Även om de händer i mitt hem kommer jag vara tyst. För de som inte pratas om har aldrig hänt.

För över en vecka sen var det en översvämning i pappas lägenhet. Den fylldes med toalettvatten och allt som tillhör. I en vecka var han och hans fru tvungen att bo på olika ställen för lägenheten var obebolig. Idag tömdes lägenheten på möbler. Och imorgon ska golven rivas upp. Har han fått en lägenhet ännu att bo i? Nej. Han har inte hört något från hyresvärden.

Det är semester och det resulterar i att min pappa är hemlös. Han är inte den som säger emot heller. Sånt här får mig att koka. En lägenhet har fyllts med bajsvatten. Golven slits upp. Och han står hemlös. Tur nog har jag en säng i vardagsrummet.

Jag är helt pepp nu inför veckans äventyr. Imorgon åker jag till mamma, blir två dagars badande och hundvakt. Sen på torsdag inleds tredagarsfestivalen Rockweekend, 53 konserter. Jag är så pepp. Har sett att det ska vara strålande sol också. Hur jävla underbart är inte det. Ikväll ska det packas. Blir ingen camping för mig då mamma bor i närheten. Men att springa runt i festivalområdet från 13 - 02

Jag har en lätt livlig fantasi då jag sitter och väntar. Tristessen är inte så påtaglig då. Som igår då jag väntade på Jimmy innan bion började satt jag på en bänk mitt emot en pressbyrån och vid första anblicken ser det ut som en anställd tar upp ett långt gevär. Men sen ser jag att hon bara dammsuger taket och en hylla som sitter högt upp.

Så blir det då jag vägrar se världen som den är. 

Jag är en värdelös människa. För jag fungerar inte vid semestern. Jag behöver mina rutiner annars ligger jag bara och stirrar. Idag har jag bara borstat håret och målat naglarna ljusgröna. Hur lyckas jag känna mig värdelös då jag inte gör något vettigt under semestern? Städa vardagsrummet kanske medan serier går på i bakgrunden.

Men ikväll blir det bio, Eclipse. Jag är inte så insatt i Twilight filmerna. Men känns som att jag borde se alla för att hänga med i svängarna.

Jag försöker finna ord till den här livespelningen. Har hört bättre versioner på låten. Men resten. Det är overkligt. Det är sinnesjukt. Att stå med båda fötterna på jorden efter en sån spelning borde vara omöjligt. Publikmassa, energin och glädjen som finns på scen. Det märks tydligt på Richie Sambora älskar varje sekund av det.

Natten var jobbig. Jag låg bara och vände och vred på mig. Det klöste under skinnet på mig. Jimmy var tvungen att hämta Sigges filt för att lägga han i fotändan. För katten och jag skedade nämligen. Han hade tagit nästan hela min sida och låg utsträckt där. Som ett litet barn. Katten tål sparkar då han alltid sover i fotändan. Men att bli mosad av min vikt har han ännu inte vant sig.

Då katten blev flyttad på lyckades jag somna. Men då kom drömmarna istället. Drömmarna om att jag var nära att bli mördad av en brottsling som planterade ut växter som åt människor i butiken. Efter mordförsöket var jag ändå tvungen att jobba. För kön till kassan var jättelång.

Jobbskadad? Jag? Inte alls. Jag har semester.

När vi besökte Humlegården igår dog min kameran. Den strejakde. Batterierna hade dött medan linsen var ute. Inga fina bilder blev det. Vår stund i parken var precis de jag behövde. Massvis med glädje omkring oss, men ingen som störde. Ingen som vi kände. Jag fick andas ut för stunden och slappna av i hans famn. Med min vita spetsklänning som utklädnad fick jag göma allt annat och ta fram min glädje. Att få ligga där i gräset i en skugga som värmde. Jag ville ligga kvar där länge till men mitt magknip kom tillbaka. Vi vände hem.

Jag längtar till början på oktober. För då blir det en veckas ledighet igen. Då blir det till att resa bort. Letar inte efter rekordvärme, utan en mysig stad att åka till för att slappna av. En stad som är ändå varmare än Stockholm. Det lutar att åka till Zadar, en stad i Kroatien. Vi har hittat billigt flyg med Ryanair. Det finns fler billiga och bra boende också. Men det andra alternativet är att ta en sista minuten någonstans. Hoppas på det bästa och låta ödet ta oss någonstans i världen.

Sen att min älskade vän kommer hem i början på oktober också.

Vadå städa? Jag har semester. Jag behöver inte göra ett skit. Därför har jag pillat lite på bloggen nu. Någorlunda nöjd med inte riktigt. Det mesta får ju göras i paint eftersom jag varken har eller behärskar photoshop. Jag ska bara bädda om sängen, sen blir det picknick ute. Har bott i Stockholm hela mitt liv. Men missat vart Humlegården ligger. Jimmy ska visa mig parken idag. Förmodligen har jag varit där innan, men inte vetat om det.

Igår var en sådan dag som varken spenderades vid datorn eller i hemmet. Det var gassande sol och dags att bada i vågor igen. Det var altanhängdag med luftgitarrer. Myggbiten och med en fin bränna stannar jag hemma idag för att städa lägenheten som behöver sig ett litet upplyft. De värsta solimmarna får passera och då sticker jag ut igen för att fira att jag fick semester idag. En lugn picknick ska det bli vid vattnet för att varva ner lite och ta in allt som händer nu. Allt för mycket händer nu, på gott och ont. Jag vill fokusera på det positiva, därför är den här planerade picknicken behövlig. Fokusera och planera vår framtid.

Igår på jobbet då jag rensade bland löken hittade jag något som liknande bajs, som luktade som bajs. Tydligen har vi kunder som kladdar bajs in bland löken. Jag kan fortfarande känna lukten. Igår och förrgår luktade det spya i butiken. Idag har jag semester. Inga mer illaluktande som får mig att vilja duscha. Eller. Idag blir det till att åka till Kristineberg igen och sen festival nästa torsdag. En svettig semester helt enkelt.

Efter jobbet tog jag mitt efterlängtade bad med min nya badanka, det var svårt att hitta en rätt radiokanal. Först hittade jag bara en kanal med spökliknande läten. Sen lugna favoriter. Men tillslut P3 och lyckades få höra början på P3 Rock. Jag älskar min nya badanka, men tydligen får man inte dränka han. Han vill hellre simma på vattenytan eller sitta på badkarskanten där han har bäst sändning.

Jag älskar sådana här låter, som får mig att ställa mig upp. Må bra, le och dansa. Sen att videon är helt underbar smaklös också. Helt lovely.

 

Idag bär jag och förhoppningsvis flera andra vitt för barnens skull. Ställning mot våld i alla dess former än fel.

Igår handlade jag med mig glass och jordgubbar från jobbet som vi åt på då jag kom hem. Halvt sovande skulle allt ställas bort. När Jimmy var i kylskåpet i morse upptäckte han ett fel. Glassbyttan i kylen. En stor glassbytta också. Vaniljglass med chokladkross i. Nästan två liter som slängdes. Men mindre för mig att hetsäta.

Idag är min sista dag innan semestern. En och en halv veckas ledighet. Heja mig. Men först jobbpass från 13 - 21,15.