Jag förstår inte att en sån här dag kan sluta i sorg i ensameten. Den gnager inom min. Men varför? Jag har mått bra hela dagen, hela gårdagen och jag kan gissa att de närmsta dagara kommer bli underbara. Men vad är de som fattas? Är de mörkret som fattas? Jag låter mig själv inte vara helt lycklig. Jag måste låta mig vara lycklig. Att få mig själv förstå att jag är värd alla glada stunder.