Nu blir det till att svira om. Första dagen på länge utan regn. Min födelsedag. Europe på Gröna Lund. Jag ska åka karuseller, jag ska spela på chokladhjul och vinna lite mer tivolidjur. Sen blir det att åka hem och packa resväskan. Imorgon åker vi.

Jag gör ett nytt försök att åka till Gröna Lund. För ikväll är det Hoffmaestro och Chraa som uppträder. Har bara hört låten Young Dad förut. Många jag känner ska dit. Det kommer bli ös och drag.

Jag ber snällt. Kan min blogg börja fungera snart? Jag slänger in en vacker gammal goding så länge. Jobbar förmiddag imorgon så vi ska somna till Vampire Diares. Jag är ändå rätt glad att jag väntade med den serien. För snart kommer säsong två ut och då har jag sluppit vänta.

På fredag blir det en massvis med trevligheter. Och det passar bra då jag ska sprinag till tandläkaren med gultänder på onsdag och borra ett hål. Jag bävar. Jag vill inte. Men åter till trevligheterna. Det börjas på Gröna Lund då The Baseballs ska spela. Jag har väntat och väntat. Deras musik är ett lyckorus. Efter spelningen bär det av mot vännen och fira hennes födelsedag. Jag älskar september månad. Det är årets festmånad. Alla fyller år då!

Det finns en gubba som jag jättegärna skulle vilja se live. Som jag skulle låta hans röst fylla min kropp. Som får mig att hamna i en musikalisk koma. Hans röst är magisk, trollbunden och berättar smärtsama kärlekshistorier. Som vänder då gitarrerna läggs på. Då en självsäkerhet kommer in. En känsla att klara det. Den kraftfulla rösten som bara Meat Loaf behärskar.

Jag försöker finna ord till den här livespelningen. Har hört bättre versioner på låten. Men resten. Det är overkligt. Det är sinnesjukt. Att stå med båda fötterna på jorden efter en sån spelning borde vara omöjligt. Publikmassa, energin och glädjen som finns på scen. Det märks tydligt på Richie Sambora älskar varje sekund av det.

Inte ett moln på himlen, skillnad från igår. Jag sitter fortfarande på balkongen. Jag tänker inte röra mig härifrån på ett tag. Städningen kan vänta. Fördelen med papperstallrikar och soppsäckar är att städningen minimeras rätt mycket. Mest dammsuga är nu kvar. Därför passar jag på att sitta hära och lyssna på det skånska geniet Emil Jensen.

Efter mitt arbetspass är slut åkte jag hemåt. Dörren öppnas och jag är med i en Thåström låt. Genast tänker jag på Karenina. Burkarna står kvar på köksbordert. Bakfyllestanken tränger igenom allt och en likblek man i sängen. Pizza på sängkarmen. Men sen kommer jag och förstör Thåström idylen. Kastar in han i duschen, och snart bär det av till Ikea.

Ligger i sovrumet, hemkommen från en promenad efter jobbet. Hör gittarljud från köket. Lugnande toner som kommer från hans akustiskagittar. Ackorden spelas om och om igen. Övar in Johnny Cash version på Hurt. En beslutsamhet. En vacker stund. Tände ljus i sovrummet för att verkligen slappna av. För att få njuta av stunden.

Allt fler kvällar ser ut så här. Han plinkar på sin gittar eller bas medan jag njuter av musiken. Se hans beslutsamhet i ansiktet. Jag älskar han.

Jag är lite ledsen över att Hinder aldrig kommer till Sverige igen. Vet inte när, men för fler år sen såg jag dom på Klubben med flera vänner. En av de bästa spelningarna jag har varit på. Ett sjukt drag var det. Fördelen att det var in intim spelning. Så det kändes mer intimare. Jag vill se dom igen. Förbannade mig över att de hade en turné ihop med Mötley Crüe. Fast bara i USA.

Två svenska band som jag lyssnar på om och om igen är Crazy Lixx och Gemini Five.

Jag upptäckte Gemini Five då jag fick deras senaste album av deras basis Roger som då jobbade på studion där jag tatuerar mig. Jag gick hem och spelade skivan på en gång. Den skivan gick på repeat hos mig efter det ett bra tag framöver. Hur Scream for me får mig att släppa allt och vilja gå på festival. Hur det är sommarrock.

Crazy Lixx fick jag tipset om för två år sen då jag åkte på Rockweekend. Fick order om att jag skulle se dom och H.E.A.T. Tyvärr missade jag Crazy Lixx då vi kom in försent med vårt tåg och tälten tog ett tag att sätta upp. Men i år får jag en ny chans, på Rockweekend. Deras senaste platta ger mig gåshud.