Det känns som jag har vaknat upp ur en dröm. En magisk dröm. Då vi kom in på området igår kändes de helt magiskt. Det var fyra timmar innan konserten skulle börja så vi åkte bläckfisken och tog en svinaktigt dyröl medan Victoria åt. Folket börjades fylla på ännu mer så vi tog platserna som jag redan hade tittat ut. Vid mixerbordet. Staketet mitt emot scenen. Vi spelade lite kort, åt popcorn och snacks. Sprang lite iväg och spelade spel medan Jimmy passade platserna.

Han började nästan prick åtta. De var mäktigt, lycka och precis som livet ska vara. Jag lyckades se nästan allt, händer nästan aldrig då jag är 1,60. Stod med normala människor som inte knuffades eller var otrevliga. Så jag fick stå och njuta av min Cooper på de bästa sättet med min syster och min älskade. När jag fick höra introt på Hey Stoopid kom tårarna. Jag har väntat att få höra den här låten i flera år. Under de andra två spelningarna fick jag aldrig höra den låten. Men äntligen igår..

Och en liten chock kom i slutet. Jag sa till alla att han skulle komma, svaret alla gav mig var "Varför skulle Johnny Depp komma till Gröna Lund?" Men under Schools Out kom han in som en liten hoppitossa. Så jag har fått se Johhny Depp och hans söta ungar.

Den bästa Alice Cooper spelningen jag har varit på.