Nätterna har blivit min värsta fiende. Då jag inte kan sova kommer allt i kapp mig. Att jag är ensamen. Jag hör Jimmy snarka bredvid mig. Jag hör hur vännernas fotsteg gåt hemåt. Jag hör hur ensamheten knackar på dörre. Ju bättre kvällen har varit desto svårare blir kväller. Större kontrast att jag är ensamen. Imorgon åker Jimmy igen. Ska försöka sysselsätta mig med att klara Fabel 3, umgås med vänner och att jobba. Till helgen blit det mamma. Finns inget bättre än att få umgås med min mamma. Någon som tar hand om en och aldrig behöver få förklara.

(jag och min fina vän som nu har flyttat till London igen)