Kunder går inte att kallas för människor. För så fort människan kliver in i butiken blir det en kund och oftast är kunder sjuka i huvudet. varje dag händer det något som får mig att fundera över hur världen verkligen är. Det värsta är vår pantmaskin. När den blir full börjar den att tjuta och så står det klart och tydligt på displayen. Maskinen full, kalla på personal. Eller om det är något fel står det också kalla på personal. Men två av tre står alltid kvar. Och väntar. Om någon av oss är i lunchrummet hör vi tjutet och kommer. Men annars står kunderna där i några minuter och bara väntar. Idioter som bara vill bli uppassade.

Samma sak då de frågar vart kaffet är och jag ska visa vägen. Men de står kvar och väntar tills jag har hämtat kaffet åt dom. Eller när de bara skriker du åt mig. Bästa är de då dom är helt tysta i kassan, säger inte hej, tittar inte på mig. Svarar inte om de är bra så eller om de vill ha kvitto, och sen kläcker ur sig. Oj, jag glömde visst kasse. Tar en utan att betala. Hrmf. Kunder.


Fast jag har nog vart med om de bästa. Min första vecka desutom. En kund kastade sin korg mot mig då vi inte hade ekologiska bananer, men rättvisemärkta/ekologiska bananer gick inte bra.