Under mina terapi timmar lärde jag mig en massor. Inte bara om mig själv utan om andra människor också. Om vilka roller människor tar på sig. Många för att skydda sig själva, för att hantera situationen de lever i. Andra tar på sig rollen för att undvika ens riktiga jag. Att undvika släppa in människor. Hur vi förändras medan andra står kvar och trampar. Jag har sparat de flesta papper från min tid på Ersta, tyvärr är mitt papper om roller borta. Men ett papper som är kvar var bland våra första. Vi skulle ringa in de som passade in på oss

Gissar sig till vad som är normalt
Dömer sig själv skoningslöst
Tar sig själv på stort allvar
Har svårt med nära relationer
Reagerar överdirvet på förändringar som de inte kan kontrollera
Söker ständigt godkännande och bejakande
Känner sig annorlunda än andra människor
Är överdrivet ansvarstagande
Har svårt att lita på andra
Är rädd att bli sviken eller övergiven
Är rädd för andras ilska och personlig kritik

Jag kan stolt säga att jag har släppt dom flesta punkterna. Men de som fortfarande sitter i mig är förändring och kritik. Det värmer lika mycket som det skär i hjärtat då jag tittar på anteckningarna och bladen från den tiden. Se mina framgångar, men sorgen finns där, svart på vitt.