Jag gör mitt bästa att inte tänka på det som varit. Att det endast kommer dra ner mig, Njuta av det jag har nu istället. För det förflutna går inte att ändra på. Men ibland blir jag påminnd. Igår kom mina funderingar tillbaka. Jag blev påmind. Hur otillräckligheten kom fatt. Hur jag kommer på nu varför jag alltid försöker sträva efter något, att uppnå ett bra resultat. För att visa att jag duger till något, att jag kan göra en skillnad.

Men min största och viktigaste utmaning klarade jag aldrig. Någon annan gjorde det. Och det gör ont. Allt för ont. Något som alltid kommer påminna mig att jag inte räckte till. Att jag inte var viktig nog.