Det var bling bling, det var kärlek, det var män, det var vänskap, självsfrände. Framförallt var det massvis med känslor. Satt och smågrät under hela filmen. För att det var så mycket, det var mer verkligt. Även om de levde i exklusivt så hann deras liv i kapp som var tvungen att bearbetas. Första gången kunde jag relatera till Carrie. Vågar inte skriva mer nu för vill inte förstöra. Gå och se filmen är allt jag säger. Var inget större fan av den första. Men uppföljaren älskade jag från första minut.