SOCIONOMUTBILDNINGEN LOCKAR
Länge har jag inte vågat drömma om framtiden. Jag har inte vågat tro på mig själv. Allt för länge har jag inte ens kunnat säga en bra sak om mig själv. Men i fredags vände det. Under vår senaste samtal har jag om min psykoteraput pratat om framtiden. Vad jag vill, vad mina drömmar är och nu vad jag är bra på, vad jag brinner för. Jag vill förändra folks liv. Jag vill veta att jag kan glädja någon annan. Ge råd och hjälpa till ett bättre liv. Trygghet för en annan.
Nästa år är jag förmodligen tillbaka i skolbänken igen. Jag ska i alla fall söka in och hoppas på det bästa. För mig finns de inte så många hinder kvar. Alla är bara bortföklaringar till att inte våga tro på sig själv. Kris och Trauma har hjälpt mig mycket. Jag har växt och börjar hitta mig själv. Nu är jag redo att hjälpa någon annan.
Ryser när jag läser detta, är så glad för dig :D You can do it :D
Dom kanske inte har brist på tandläkare där ni bor. Fast nu löste det sig. Fick prata med en annan person på samma ställe som var väldigt mycket trevligare, fick en tid redan imorgon=)
Det låter som att den utbildningen är perfekt för dig, jag tror stenhårt på att du kommer in. Det måste vara meningen!
sv: jaa ! haha =) nör ja bodde i mina förra lägenheter så målade jag ofta om och trixade och möblerade om mm.. men vi kan inte riktigt göra det i detta huset som vi hyr nu.. men men =)
Fasiken så nice! Då tar du dig an även en av mina drömmar - att bli socionom. Hållar tummar och stortår!
