Jag vill höra det lockande surrande ljudet igen. Känna vibrationerna i huden.  Gelen som är det bästa som finns då den smörj in på det ny målade stället. Jag vill tatuera mig igen. Jag vill sitta i stolen igen och låta mig smyckas en gång till. Nu är sommaren över, nu är solsemester över. Nu ska jag tatuera mig. Om lönen tillåter blir det i oktober igen. Min sjätta tatuering ska bli min musiker på andra axeln. En matchande älva.

Jag är glad över att jag gick tillbaka till Carlings och köpte linnet. Jag var tveksam först eftersom färgerna inte riktigt föll mig i smaken. Men trycket. Det var de som fick mig på fall. Det är en sån här tatuering jag vill göra. Har finulat på den sen, jag vet inte riktigt när. Den har funnits i mina tankar innan jag gjorde min första. Fast jag ville ha den över axeln, att den började på skuldran och sen fortsätter på nyckelbenet och ut på armen.

Men det här trycket, det är sinnesjukt. Jag älskar den. Bästa 99kr spenderat.

 

Min nästa tatuering blir på min vänstra fot. Mumintrollen har varit rätt centralt i mitt liv de senaste åren. Grundidén var en Hattifnatt. Men har nu väckts till två hattifnattar och en Lilla My. Representerar mamma, syster och jag. Nästan alla som jag känner gjorde Mumintestet och fick då reda på vem de var. Mamma är Lilla My, syster och jag Hattifnattar. Beskrivningarna till Hattifnattar var Du e konstig du.

Min femte tatuering står för vänskapen mellan dom jag fann på Infokomp Gymnasiet. Att vi sitter ihop även fast vi just nu befinner oss i olika städer, länder, tidzoner och världsdelar. Just nu är det fyra puselbitar. Men förhoppningsvis byggs den ut då de andra vännerna vågar sig på att lägga sig under den surrande nålen. Foten befinner sig i London, armen är i Aukland. Låret och jag hänger här i Stockholm.

Min fjärde tatuering var min spontanaste. Det var Pia som skulle boka tid, men slutade med att jag tatuerade mig dagen efter. Ingen skiss hade jag. Det enda jag visste var att ett hjärta skulle jag ha. Med mina problem med hjärtat känns det bra att ha en där. Någon som alltid slår normalt. Jag ritade den själv. Men kritor. Thomaz gjorde ingen ändring, bara min.  

Mitt hjärta som jag kämpade för. Som jag stod på mig för. Min kamp mot läkarna och tatueringen blev en av mina vinster.

Min tredje taturering står för människor som har förändrat mitt liv på något sätt, Negativa och positiva minnen är insristade på foten. Minnen som gjort mig starkare. Det är bara två stjärnor som jag själv har bestämt utseende för. De andra fem har människorna själv haft en åsikt om. Jag älskar då jag har jeans på mig och bara en stjärna syns. Min systers stjärna lyser då klarast. Gjorde den i början på förra året.

Min andra tatuering gjorde jag ett år efter den första. Jag kliver in i studion och hör hejarop "Hej du är här igen". Jag var ihågkommen ett år senare. Tack vara det så har jag alltid återvänt. Jag var lite störsk efter min första tatuering eftersom den kändes knappt. Som att någon satt och kliade mig på axeln. Efter en dubbelcalzone i magen var jag redo för att tatuera revbenen. Trodde jag. Helvete fy fan. Det ondaste jag har varit med om nästan. 45 min och två pauser senare var mitt revben klar.

Från Good Charlotte låten Hold on står det nu förevigt på mitt högra revben "Hold on if you feel like letting go,  Hold on it gets better than you know". En låt som alla borde leva efter...

Min första tatuering. Fick den av mamma i 18 års present. Vid den tiden var jag väldigt mycket inne på fantasy och älvor. Att världen inte var så mörk. Jag hade fått tipset om att gå till Diablo. Första studion, första pärmen på andra sidan hittade jag figurer jag älskade. Pratar med mamma om hur min älva ska se ut och helt plötsligt ligger den framför mig. Tomaz min tatuerare hade hört oss prata. Enda ändringen jag gjorde var att den fick en mage.

 Ingen tid bokades utan att jag skulle komma på deras drop in tid. Några veckor senare kom jag dit och undrade om de hade tid. Tyvärr var de fullbokat. Tomaz sitter i ett hörn och frågar vad jag ska göra. Nämner att det var han som hade ritat den åt mig. Allt han säger med ett leende. "Juste, det var ju kråkan. Kom tillbaka klockan tre"