Jag är precis hemkommen efter en underbar dag. På Kris och Trauma pratade vi om mina framgångar. Hur jag har utvecklats. Hur jag sträcker ut min hand då jag behöver hjälp och hur jag vågar hoppas på framtiden. Jag tycker om den jag har blivit nu för jag har blivit den jag var innan rånet. Jag har blivit mig själv igen. Sen att jag fik spendera dagen med fina fina människor värmer ännu mer. Shoppingrunda med syster och bio, middag och en öl med fina vännen blev ett perfekt slut på en perfekt dag.

Vi pratade om hur vi har levt. Hur vi saknar stunderna. För vi fann lyckan i sorgen. Vi hade varandra och lyckats kravla oss upp från den gropen vi grävde åt oss själva. Vi har växt upp och blivit två starka individer. Istället för att prata om våra senaste upptåg pratade vi om hur det är att vara sambo. Mot- och medgångar. Delade erfaenheter och sökte tips. Det här är ett nu jag vill leva i.