Lite svårt att ta bilder igår. Men de här får duga. Revyn var underbar. Det kom tårar för de var så fint. De står för något helt annat, som känns bortglömt nu. Deras glöd i deras åsikter. Deras syn på de själva. Hur de tar upp viktiga samhällsproblem och driver med de. Första akten var om deras musik, låtar jag kände igen. Som jag fick sjunga med i. En hel sktech handlade om Kåldolmar och Kalsipper. Det är svårt att finna ord till hur bra de var. Andra delen var mer om teatern. Mer om samhället. Jag var tagen. Bästa jag har sätt på länge. Samma känsla som jag hade då jag såg Alice Cooper, Thåström och Marilyn Manson för första gången.