Varje gång jag hör den här live versionen av låten blir jag rörd. Hur jag vill bara springa till en spelning, stå i publikhavet och sjunga med. Hur den där sammhörigheten är obeskrivlig. Hur det är såna stunder jag lever för. Jag har den här låten på mp3, den här live versionen. Jag har sett dom live förut. På Taste of Chaos turnen med In Flames. Men det var första gången jag såg ett klipp med Killswitch. Och jag förstår inte hur jag, som är på 1,60 klarar av att stå bland allt det där. Alla moshpits och läskiga personer. Under Distured stoppade jag en snubbe att bli misshandlad. Det är livsfarligt. Men jag älskar ändå att stå där längst fram.

Väldigt osammanhängande, men jag vill på festival. NU!