SAY I'M STILL THE SOILDER IN YOUR EYES

Igår kväll sjönk jag ihop på balkongen och kände att jag hade ingenstanns att ta vägen. Att inget var längre bara mitt. Att jag har en inkräkatare. Jag har jobbat för hårt för att få något som är vårt. Som ingen annan kan förstöra. Där vi skapar vår verklighet, vårt liv. I måndags fick jag nya hopp. Då det skedde stora förändringar i lägenheten. Men ändå kommer allt tillbaka, och varje gång gör de hårdare och mer smärtsamare.

Igår när jag satt på det kalla betongen kände jag att det aldrig kommer ta slut. Att jag måste alltid förvänta mig det värsta. För så länge jag inte gör något åt saken kommer jag alltid att påverkas. Jag kommer aldrig få den respekten jag vill ha. Som jag förtjänar. Men det är något som är annorlunda nu.

Igår lyfte han mig från den kalla betongen och då kände jag att jag kommer alltid klara allt.


Tankar

Skriv ner dina tankar här:

Namn:
Kommer du tillbaka?

Epost: (visas bara för mig)

Blogg:

Kommentar:

RSS 2.0